Senast ställda frågor
1.
Hej hej
Jag undrar vad ni anser om ätstörningar i allmänhet samt om man kan förebygga dessa sjukdomar effektivt. Kommer ätstörningar att upphöra i framtiden ?
Tack på förhand.
Hej, tyvärr finns annu allt för lite forskning om förebyggande av ätstörningar. Dock har vi just ett sådant projekt just nu som vi informerar om på hemsidan. Det finns inga tecken på att ätstörningar kommer att upphöra helt i framtiden, men den rimliga ambitionen är att kunna minska detta avsevärt.
2.
Hej jag gör ett projektarbete om anorexia nervosa och sökte på google och kom in på wikepedia, och det står att "Anorexia är den psykiska sjukdom som har högst dödsiffror i procent" (enligt vissa studier) då undrar jag om det här verkligen stämmer?
Skulle vara tacksam för ert svar
MVH
Maya
Hej! Detta är en ganska så komplicerad frågeställning som är svår att svara på med bara ett par meningar. Det är nämligen i hög grad en definitionsfråga (hur definieras dödlighet; räknar man exmpelvis med självmord eller inte?). Det bästa är nog om du försöker leta upp de originalreferenser (dvs de studier) som man refererar till på wikipedia och läser dig till vad man menar. Lycka till!
3.
Hej
Jag är i ett stort behov av hjälp. Med ett BMI på 15 väntar jag nu på att bli antagen på SCFÄ. Men jag orkar inte vänta längre. Jag vill börja på egen hand men vet inte hur jag ska göra. Har ju helt tappat förståndet om vad mat är och hur mycket man ska äta. Finns det något basic matschema jag kan följa? Snälla hjälp mig!
Hej. Vad bra att du ska få komma till Stockholms centrum för ätstörningar. Du kan redan nu börja med att försöka äta regelbundet, även om du till en början väljer att äta lite så är det bra att försöka äta på bestämda tider. Målet med ätandet kommer att vara att du skall försöka äta frukost, lunch och middag och där emellan mellanmål. Sedan är det viktigt att du vilar, klär dig varmt och är rädd om dig. Det är en bra början. Hoppas att du snart får hjälp och lycka till.
4.
Om man är 160 lång hur mycket ska man väga då?
Det är svårt att säge, så många olika saker spelar in, som tex muskelmassa. Det viktiga är att man följer sin egen vikt och längdkurva. För att som vuxen, dvs från 18 år, hålla sig inom det som anses "normalt" inom BMI-gränserna skall den som är 160cm lång väga mellan ca 50-
ca 65kg.
5.
Är matfobi också en ätstörning? Var får man hjälp?
Hej
Det är svårt att veta vad du menar med matfobi, men det är klart att du ska söka hjälp. Beroende av hur gammal du är finns det olika sätt att söka hjälp. Är du över 18 år tycker jag att du ska gå till vårdcentralen och prata med en läkare om din fobi. Är du under 18 år kan skolsköterskan eller BUP (
www.bup.se) vara två bra alternativ. Lycka till.
6.
Hur vet man om man har anorexia?
Jag gick ner 11 kilo på fem veckor. Tänker jämt och ständigt på mat, vad jag äter, hur mycket och om jag gör av med kalorier nog för att inte gå upp i vikt. Jag väger 59 kilo och är 174 cm lång och är 21 år gammal. Var ska man vända sig när ångesten tynger en!?
Hej,
du kan göra vårt sjävtest SCOFF, på vår startsida.
Jag skulle rekommendera dig att söka din vårdcentral för en kroppsundersökning och kanske en ungdomsmottagning för samtal.
Lycka till!
7.
Hej. Jag är snart 15 år gammal och jag lider hårt av ätstörningar. För två år sedan gick jag ned 16kg på kort tid, jag åt endast ett mål om dagen och jag hatade min kropp och mig själv. Jag var helt orkeslös och jag HADE diagnosen anorexi. NU efter två år har jag gått upp 17kg, och nu har jag diagnosen Bulimi, jag går och Pratar hos en psykolog, och har haft samtal med skolan osv. Jag mår jätte dåligt, och jag har gått upp MYCKET i vikt, och bara går upp mer och mer eftersom att jag hettsäter. Jag vill gå ned 4kg, (är lite öveviktig nu). men HUR ska jag göra för att få tillbaka min mättnadskänsla? Jag mår verkligen dåligt!! Och jag tränar nästan ingenting längre heller för jag har ingen ORK till det, även fast jag alltid ÄLSKAT att träna!! snälla, hjälp!
Hej. Vad bra att du går hos psykolog. Det är jatte tufft att ta sig ur en ätstörning och det tar tid. Ofta då man varit i svält är kroppen hungrig och till en början är det svårt att bli mätt, men det kommer att ge sig. Jag råder dig att inte försöka gå ner i vikt igen. Varje gång du trixar och fixar med maten genom tex bantning så förvirras kroppen och den förstår inte vad du håller på med. Om du äter regelbundet 6ggr/dag och rör lagom mycket på dig så kommer du nå din normalvikt ochmättnadskänslorna kommer att komma tillbaka. Viktigast är att du äter ordentligt och regelbundet. Lycka till
8.
Hej, är en kille på 20 år. För nått år sen vägde jag runt 85kg, nu väger jag 76. Är 187 cm lång så jag är nu normalviktig som jag är relativt nöjd över. Men jag kom nyss på mig själv med att ha hetsätit massa godis och mat, kände mig helt maktlös och kunde bara inte sluta, efteråt försökte jag förgäves spy upp allt igen.. Har en sån jävla ångest för det och vill bara ut och springa bort allt nu.. Problemet är att jag också tränar 4timmar om dagen 6dagar i veckan.
En kille i min ålder borde inte ha såna här problem, kan inte prata med någon för då skulle dom skratta ut mig.
Hej. Vad bra att du skriver till oss. För som du nu har det ska du inte behöva ha det. Det är när kroppen få i sig för lite mat under en lång tid som risken för hetsätning ökar. Kroppen behöver energi och sänder signaler om "sug" från hjärnan, tillslut blir suget svårt att stå emot och hetsätningen är ett faktum. Bästa sättet att motverka hetsätning är att äta regelbundet och ordentliga måltider. Då någon tränar så mcyket som du gör behöver man äta minst 6ggr/dag med rejäla mellanmål. Huvudmålen skall dessutom vara väl tilltagna, för att kroppen inte skall brytas ner. Om du känner att det här är för svårt att få ordning på själv kan du kontakta din vårdcentral eller den näsrmsta ätstörningsenhet (se kartan till vänster) där du kan få hjälp. Vi hjälper många killar/unga män och det är ingen som kommer att skratta åt dig. Lycka till
9.
Vilken ålder dräbbs mest i anorexia i %?
Hej! Många insjuknar någonstans i de tidiga tonåren (14-16 års åldern). Men det finns så klart också många individer som insjuknar tidigare eller senare än så.
10.
Finns det några siffror på hur många modeller i världen som har dött av anorexia? Tack på förhand
Nej. Mig veterligen finns det ingen siffra på just modeller. Förövrigt vänligen läs under våra informationsblad på hemsidan.
11.
Hej. Jag är en 23-årig tjej som bor i Stockholm. Jag har länge förstått att mina matvanor inte är normala, men har bortförklarat min självsvält för mig själv och alla andra med ursäkter. Jag gick från ett BMI på 22 till 16 på två månader och har sedan pendlat mellan 15 och 17. Mina anhörigas oro förstod jag idag när jag såg bilder från helgen, på ett benigt skelett som ska föreställa mig. Jag blev förskräckt! personen på bilden är inte alls den person jag ser i spegeln varje dag. Personen på bilden ser sjuk ut, blek, urholkat ansikte och ben som sticker ut överallt, jag skämdes. Kände mig ful och oattraktiv och förstod att blickarna på gatan förmodligen inte har varit av det skäl jag trott. Min fråga är nu: Jag behöver hjälp. Allt har gått överstyr och jag har tappat kontrollen. Jag har ett heltidsarbete och har inte möjlighet att ta ledigt för möten/terapi, vill inte heller bekräfta min chefs misstankar . Finns det mottagningar som kan erbjuda kvällstider? och distansvarianten via internet, hur pass svårt är det att få tillgång/bli invald till den? tacksam för svar.
Hej. Vad bra att du vill ha hjälp, det är ett första steg i rätt riktining. Det finns enheter som har kvällsmottagning, det ser olika ut i landet. Titta på kartan här till vänster så ser du din närmsta ätstörningsenhet. Du kan ringa till ätstörningsenheten eller ta fram en självanmälningsblankett från ätstörningsenheternas hemsida. Jag råder dig dock att gå till vårdcentralen för att göra en kroppslig undersökning eftersom det är farligt att svälta sig och kroppen kan ta stryk, då kan även läkaren hjälpa dig med en remiss, Lycka till. Vänta inte.
12.
Har några frågor om behandling!
1. Kan man bli tvingad till vård? I så fall: Är man det från början eller måste man ha "nått en viss gräns"?
2. Kan föräldrarna bestämma att man ska behandlas eller måste den drabbade också vara med på det (om man är under 18 år)?
3. Om någon vill avbryta en behandling eller liknande, avbryter man då eller ser man till att den fortskrider ändå?
4. Har samhället något annat ansvar vad det gäller behandlingen?
5. Är det fler killar än tjejer som söker hjälp, eller är det ungefär lika? (Om man tar hänsyn till att det är mycket färre killar som drabbas.)
Hej. Svaren blir alldeles för korta här och det finns alltid omständigheter som gör att det inte är exakt samma för alla. Men kortfattat:
1) Ja, är det fara för livet av en eller annan orsak kan man bli tvingad till vård, men detta är mycket ovanligt och är bara till för att hjälpa den som är sjuk.
2)Om man är under 18 år räcker det att föräldrarna vill att deras barn ska få hjälp, ofta kommer barnet/ungdomen senare under behandlingen själv vilja ta emot hjälpen. Det är viktigt att föräldrarna stöttar till behandling.
3)Om man vill avbryta sin behandling diskuteras det med dem som är behandlare. Ibland kommer man överens om en paus, ibland råder behandlaren till att stanna kvar i behandling trots att det känns motigt.
4) Vet inte vad "något annat ansvar" skulle vara? Med hjälp av behandlingsenhete och föräldrar behandlas dem med ätstörnig. Med hjälp av LPT (tvångs vård) hjälper "samhället" / Vården till att hjälpa den som är oförmögen att ta emot hjälp att få hjälp.
5) Troligtvis är det färre killar än tjejer som söker hjäp för ätstörining.
Hoppas detta var lite av svar på dina frågor. Men som sagt, alla människor är unika och det är de olika tillfällena och de olika situationerna som avgör svaren på frågorna för den enskilda individen. var rädd om dig.
13.
Ja, hjälp, var ska jag börja.....fick tarmproblem efter en operation för 6 år sedan, märkte att jag ej fick ont i magen om jag ej åt så det valde jag konkret att göra...gick ner 25 kg till BMI 15.6 och fick TPN-behandling hemma i 13 månader efter 5 v inlagd. Hade inga mat-problem innan vektnedgången, låg då på BMI 22.5, men ju mer jag gick ner desto jobbigare var det att tänka på att jag skulle öka i vikt. Haft mcyket kontakt med dietist som haft tålamod och puschat , men aldrig frågat om mina tanker kring maten. Fick KROK-behandling för att börja tycke bättre om min mage, men ingen-inte jag heller- pratade någon gång om vikt och mina tankar o känslor kring min vikt och matvanor och enorma rörelsebehov. Många-ALLA?- visste nog att jag hade problem, men alla tassade kring problemet som katten kring helt gröt...och jag platsede inte in på ätstörningsenheten där jag utreddes, hade för mycket somatiskt och skulle tas omhand om på medicinkliniken för min mage. Har i 2 år kämpat på egen hand, sedan jag fick barn. Vissa dagar äter jag normalt, andra katastrofalt. TRänar mindre-tack vare/på grund av att jag har småbarn och inte får tiden att räcka till. Har enormt mycket sjukvårdskontakter. Har svåra invaginationer med total förstoppning så min kropp innebär mycket ofta problem. Så svårt att säga att jag har tankeproblem kring maten mnu, då jag är rädd för vad de ska tycke, sjukvården är nu så glad att jag gått upp i vikt och inte går ner. BMI 20.6. Men äter knas och tankarna är knas. Sökt psyk flertalet gånger, men de anser att mina problem bottnar i fysisk sjukdom och ska skötas på medicin som ju inte är vana att hantera denna problematik.... Jag skäms för att jag inte är nöjd med min viktuppgång som de övriga är- jag har ju blivit så frisk nu, så sund och pigg som jag ser ut.nu, visst är det bra??!!! Så säger det- vad ska jag svara på det- spelar med gör jag nu.... men det känns så jobbigt....oäkta... samtidigt rädd att de ska tycka att jag är olämplig som mamma.... skräckslagen att de ska anmäla mig till socialtjänsten. Vågar jag berätta`? Det borde väl anses bra att ta hjälp????!!! Vardagen ok, men inte bra. Vart ska jag vända mig- somatiska vården eller psykiatrin elelr någon annan???? Vill gå ner i vikt, men inser att jag inte är överviktig, men vill ändå vara smalare, för det var trivsamt att väga mindre....
Hej. Jag skulle önska du hade någon i din närhet som kan hjälpa dig och stötta dig att söka hjläp igen. Antingen till specialicerad ätstörningsvård eller samtalskontakt via vårdcentralen där du bor. Finns det någon du kan prata med? Visa mailet du skrivit till oss för? Annars är det klokt att försöka samla styrka och söka hjälp, att söka hjälp då man har det svårt är aldrig fel. Lycka till
14.
Jag har en fråga.
Jag har väldigt svårt att äta när jag är omkring personer, speciellt om alla andra slutat äta och jag är den enda som har mat kvar. Då kan jag inte fortsätta att äta utan måste slänga maten.
Den värsta känslan jag vet är att känna mig mätt, jag äter väldigt sällan och när jag väl äter så äter jag fel saker eller för lite.
Jag kanske får i min en chokladbit istället för mat eller äter alldeles för lite.
Nu till min fråga, är detta en ätstörning?
Vid vissa tillfällen om jag är själv eller med familjen kan jag äta "normalt". Har jag gått och fått en ätstörning?
Mår väldigt dåligt över min kroppsbild och har länge försökt gå ner i vikt, även fast jag egentligen inte behöver.
Borde jag söka hjälp?
Hej,
Jag tycker att det låter som om du är väldigt bekymrad över detta som du beskriver. Det är svårt att så här uttala mig om om du har en ätstörning så jag tycker att du ska ta kontakt med en vårdenhet i närheten för kunna att beskriva mer för dem, och få höra mer om vilken hjälp som finns att få. Det går även att ringa en psykiatrisk mottagning eller ätstörningsenhet anonymt.
15.
Är en engagerad moster som lider med både drabbad flicka och hennes föräldrar! I över ett år har hon haft sin diagnos och behandlats i Växjö/Landstinget Kronoberg. Fröken A är i augusti 15 år och väger i bästa fall numera 45 kilo. INGET händer! Hon har ska till Lund på utredning och det skulle ta högst 4 veckor.... det sade man i december......familjen ska dit v 14! Ingen verkar ta ansvar och det är uppenbart att Växjös BUP inte har kunskap nog. Vad kan man som anhörig kräva? I "huvudet" är hon inte i närheten av att vilja bli frisk. Hon trivs och vill fortsätta leva i ett barns kropp!
Hej. Ja, att vara anhörig till någon som drabbas av ätstörning innebär ofta ett stort lidande, då vården dessutom trasslar kan framtiden kännas hopplös. Men vi får hoppas på att de som är behandlare ändå har en plan för hur ditt syskonbarn skall få bästa hjälp. Ibland kan det vara värt att avvakta annan vård för att få den vård som är bäst lämpad. Mitt råd blir att du försöker lära dig så mycket som möjligt om sjukdomen, om hur den brukar fungera och vad som brukar vara hjläpsamt (se under våra litteraturlistor här på hemsidan). Kanske kan du få följa med ditt syskonbarn på något läkarbesök och ställa de frågor du har, det brukar uppskattas av både den drabbade och behandlare, det visar att du bryr dig om. Det finns även en hemsida som är bra för anhöriga
www.abkontakt.seLycka till
16.
Hej!
Jag undrar, hur ska man hantera en person som tänker i banor om ätstörningar, men inte börjat dra ner på maten?
Om man är smal och tycker att man är tjock och vill bli av med maten, har man rätt att bli tagen på allvar, eller hur?
Jag har en vän som gör det, och jag vet själv hur det är att tänka så, men när jag försökt att berätta det för någon, säger det att jag inte möjligtvis kan tycka att jag är tjock.
Nu har jag slutat tycka så, men vet inte vad jag ska säga till min vän, eftersom att jag vet hur det är. Att någon säger att man är smal hjälper för en kort stund, tills man står där framför spegeln.
Finns det något man kan göra eller säga för att underlätta för henne?
Kram
Hej. Som vän kan det avra bra att inte fokusera på om kompisen är tjock eller smal, säg att du inte ser henne som en kropp utan som den fina vän hon är. Men ibland kan det vara svårt att ta sig ur dessa svåra tankebanor och då kan man behöva någon vuxen att prata med om sina funderingar. Skolhälsovården kan vara till hjälp, eller bup,
www.bup.seFörsök att komma ifrån pratet om smal, om mat och om utseende, livet är fyllt utav så mycket mer.
17.
Du är normalviktig men är upptagen av tankar på att du är för tjock och det låter som att du för ett ständigt krig mot maten och din kropp. Fundera gärna över hur det kommer sig att du "krigar".
En bra måltidsordning består av att man äter tre huvudmål (frukost, lunch och middag) samt två till tre mellanmål varje dag. Lagom är bäst, både vad gäller mat och träning. Strävar man efter att äta minimalt så slår det nästan alltid över efter ett tag i att man vräker i sig massor. Det är bättre att äta lagom mycket varje dag. Se dig omkring hur andra människor äter. Vad är en normalportion för dem? Diskutera med andra, iaktta människor på restaurang.. Det finns många sätt att ta reda på vad en normalportion är. Håll dig dock borta från information om bantning och dieter. Det kan ofta göra mer skada än nytta när man redan har en problematisk relation till mat och ätande. Lycka till!
Du ska göra precis det du gör nu - sträcka ut en hand för att få hjälp med din svåra situation! Du har just tagit ett mycket viktigt steg för att slippa må så dåligt och vara så ledsen som du är nu. Anledningen till att man äter för mycket, i smyg, hetsäter eller svälter sig kan vara olika för olika personer. Men inte sällan hör det ihop med att man känner sig ledsen, orolig, stressad, arg eller ensam och övergiven. Du är inte ensam om att känna det så här, och det finns hjälp att få så att du kan börja tycka om dig själv och äta normalt igen. Titta på kartan till vänster här på sidan och ta reda på vilka ställen du kan vända dig till. Eftersom du bara är 14 år så är det bäst om någon av dina föräldrar kan ta kontakten. Om du inte känner dig redo för att ta kontakt med vården eller prata med en förälder om hur du har det så kan du ringa eller skriva till "Ätstörningszonen" på
www.tjejzonen.se. Där jobbar personer som har tystnadsplikt och som kan hjälpa dig att må bättre igen genom stöttning, råd, samtal och hjälp att länka vidare till vård om du skulle vilja det. Du kan vara anonym. Bra att du skrev!
18.
Hej! Har många gånger tänkt tanken att jag har någon typ av ätstörning. Har ett BMI på nästan 25 vilket är något som får mig att må dåligt. Lider troligtvis av hetsätning då jag ibland inte kan sluta äta. Har helt tappat uppfattningen av hur mycket man borde äta, vad en normal portion är. Vill alltid äta så lite så möjligt. Har en destå mindre, destå bättre attityd. Kommer också på mig själv med att få ångest när jag äter bland folk, speciellt om jag äter något onyttigt. Då känner jag inte smaken av de jag äter utan vill bara tugga och svälja. Hatar när jag äter stora mängder mat, vill alltid straffa mig själv genom exvis mycket träning, lite mat (vilket inte håller speciellt länge). Går i vågor hur ofta detta händer, ibland varje dag och ibland varanan vecka.. Försöker också sätta upp förbud, vill ha kontroll. Vill bara ha någons tanke ang detta tänk och beteende. Gärna tips på var man kan hitta information om bra matvanor (vad, hur mkt osv).. (Min vikt påverkas väldigt sällan, men de minsta plus på vågen och jag får så att säga panik).. - Ibland känner jag att jag inte orkar bry mig, att jag bara vill ge upp - att drop hade varit ultimat - att jag och mat borde gå skilda vägar då vi sällan kommer överrens.. Sen jag flytta hemifrån äter jag sällan riktig mat, utan de blir mkt godis och mackor. Är som sagt väldigt tacksam för en åsikt och ev tips..
Du är normalviktig men är upptagen av tankar på att du är för tjock och det låter som att du för ett ständigt krig mot maten och din kropp. Fundera gärna över hur det kommer sig att du "krigar".
En bra måltidsordning består av att man äter tre huvudmål (frukost, lunch och middag) samt två till tre mellanmål varje dag. Lagom är bäst, både vad gäller mat och träning. Strävar man efter att äta minimalt så slår det nästan alltid över efter ett tag i att man vräker i sig massor. Det är bättre att äta lagom mycket varje dag. Se dig omkring hur andra människor äter. Vad är en normalportion för dem? Diskutera med andra, iaktta människor på restaurang.. Det finns många sätt att ta reda på vad en normalportion är. Håll dig dock borta från information om bantning och dieter. Det kan ofta göra mer skada än nytta när man redan har en problematisk relation till mat och ätande. Lycka till!
19.
Hej!Jag har tidigare haft Anorexia, men detta har övergått i bulimiliknande beteénde.
När jag hade anorexia hade jag i samma veva, lite problem med hjärtat.
Vid inskrivning på behandlingshem hade jag puls på 39, som var väldigt oregelbunden.
Detta årdnade upp sig.
Nu börjar jag bli orolig för hjärtat igen.
Jag upplever att hjärtat slår hårt ibland. Jämna slag, men väldigt hårt. Vid vissa tillfällen kan jag tillochmed se hur bröstet rör sig i takt med hjärat. Vis vissa tillfällen kan magen röra sig i takt med hjärtslagen.
Detta uppkommer väldigt ofta när jag sitter i en bastu, men även när jag dricker alkohol och koffeindrycker.
Är detta farligt och har det något att göra med mina ätvanor?
Det är inte ovanligt att man som frisk person har hjärtklappning utan att detta är farligt. Vad jag förstår har du haft en anorexi som nu övergått till bulimi. Frekventa kräkningar kan ge ett lågt kaliumvärdet i blodet. Ett lågt kaliumvärde kan i sin tur ge en oregelbunden hjärtrytm. Jag tycker du ska ta kontakt med din behandlande läkare eller vårdcentralen för att ta blodprover och göra en kroppslig undersökning.
20.
Jag har under en 2-3 år haft perioder dær jag hetsæter vældigt vældigt mycket før att sedan kræka upp det.. ca 3-4 dagar i veckan.. Nu senaste perioden har jag hållit på i ca 10 mnd... Vill verkligen sluta och nær jag gjorde det før ett tag och åt nyttigt och lagom.. blev jag helt svullen i magen.. blev jætte uppblåst och gick aldrig ner.. dærfør har jag nu børjat igen :(!
Vet inte vad ja gska gøra.. før måpr så himla dåligt nær magen ser ut oc hkænns so men ballong.,. nær ja gvet att den inte borde det då jag trænar mycket och æter nyttigt..
Kan det beror på att jag krækta under en sådan lång period?? Tacksam før svar och vad ja gkan gøra.. orkar inte ha uppsvuyllen mage under sommaren...
Vad bra att du frågar. Du ska definitivt inte behöva ha det så här! Att din mage är svullen kan nog ha mycket att göra med att du hetsäter och kräks. Men du får också många andra slitningar och problem både fysiskt och psykiskt av att äta på det sättet du gör, även om du kanske inte märker av dem lika mycket som symtomen från magen. Eftersom du har haft det här beteendet så pass länge utan att kunna komma ur det så rekommenderar jag dig att söka professionell hjälp på din närmsta ätstörningsklinik eller på din vårdcentral. Vänta inte - du behöver hjälp för att bli frisk från detta!