Populära frågor:
1.
Jag håller på med ett arbete i skolan om anorexi och undrar om anorexi är ärftligt och i så fall på vilket sätt?
Vi får många frågor från studenter som skriver arbeten om ätstörningar. Tyvärr har vi inte möjlighet att svara personligen på dessa frågor. Däremot rekommenderar vi varmt att läsa om ätstörningar på vår hemsida. Vi har upprättat en omfattande kunskapsbank om både nuläget och historiskt och där går att hitta svar på väldigt många frågor. Lycka till!
2.
Hej! Vi ska jobba med ett forsknings projekt inom skolan och vi undrar vad det finns för olika sorters ätstörningar? (t.ex ortorexi, hetsätningsstörning o.s.v)
Det är många som hör av sig till oss och vill ställa frågor för skolarbeten, examensuppsatser och liknande och tyvärr har vi inte möjlighet att svara alla. På vår hemsida har vi samlat en mängd fakta och forskning om ätstörningar, bland annat i koncentrerad form i våra faktablad, där ni kan läsa om olika ätstörningsdiagnoser och få svar på andra liknande frågor. Lycka till!
3.
Hej jag är 14 år och fyller 15 i år. jag är 177 cm lång och väger 61-62 kg. jag har ett så otroligt lågt självförtroende och är väldigt mån om att gå ner i vikt. Är jag överviktigt? jag kan inte undgå att fråga, men jag måste ha bekräftelse.. :(
Du är absolut inte överviktig utan har en bra vikt för din längd. Du ska inte gå ner i vikt! Däremot kan du fundera över vad du kan göra för att öka ditt självförtroende. Försök att hitta aktiviteter som du trivs med och tycker är roliga! Umgås med människor som du trivs med och som har sunda värderingar! Att gå ner i vikt kommer inte att öka ditt självförtroende på längre sikt utan kan snarare öka risken för att du insjuknar i en ätstörning, så lägg din energi på att engagera dig i andra saker än viktminskning!
4.
Jag har haft anorexi och bulimi i ca 10 år, vissa perioder kräktes jag flera gånger per dag och använde mycket laxeringsmedel. Nu är jag i alla fall helt frisk. Men jag har efter dessa år fått otroliga problem med min mage. Jag tål inte att äta t.ex. gluten, dock visar glutentesterna negativt... Min fråga är om mitt misshandlande av magen kan ha lett till att magen inte klarar av att bryta ner gluten som den gjorde innan? Och om jag nu inte ska äta det? Trots att testerna inte visar något. Mvh Carolina
När man drabbas av problem med magen så kan det vara bra att göra en utredning hos en läkare. Oavsett om det är så att din tidigare ätstörning har bidragit till att du börjat utveckla symtom eller inte så är det viktigt att du nu får råd av läkare om hur du ska hantera detta. Om du börjar experimentera på egen hand och försöker prova dig fram till vad som fungerar så riskerar det att ta lång tid innan du kan dra några slutsatser och att det dessutom ger dig mycket lidande under tiden. Så, boka en tid hos läkare för utredning så hoppas jag att du ska få reda på vad problemet är och vad du kan göra åt det!
5.
Tjena. Undrar vad det finns för generella orsaker bakom att man drabbas av anorexia?
Hej,jag tror du kan hitta en del svar om du söker lite mer på KÄTS hemsida! Under Faktablad hittar du: Vad beror en ätstörning på? Det finns något vi kallar för "den multifaktoriellaorsaksmodellen." Du kan läsa mer om den i faktabladet.
6.
Jag är 25 år och har i många år haft problem i mitt förhållande till mat: får ångest när jag äter, ibland spytt upp mat m.m.
Detta har dock trappats upp på senaste tiden, jag varken kan eller vill äta då skräcken för att gå upp i vikt är för stor. När jag väl äter så känner jag mig alldeles för mätt och om jag då inte har möjlighet att kräkas upp det (p.g.a. sallskap t.ex.) får jag otrolig ångest!
Jag vet att sättet jag tänker på är "dumt" och ohälsosamt, och vill ha hjälp. Samtidigt som jag inte vill ha hjälp, vill inte bli tvungen att äta...
Dessa tankar snurrar i huvudet hela dagarna; "vad ska jag äta?" "hur ska jag kunna slippa äta idag?" "hur mycket kalorier innehåller middagen? kan jag äta den om jag låter bli att äta under resten av dagen?"
Jag uppfyller inte kraven för varken anorexi eller bulimi, är detta ändå en ätstörning?
Ja, detta är helt klart ett ätstört beteende. Du skriver att du både vill ha hjälp och inte vill ha hjälp. Det är vanligt vid ätstörning och är faktiskt något som du kan ta upp med din behandlare om du söker vård. Du kan då tillsammans med behandlaren utforska fördelar och nackdelar med att bli frisk eller att fortsätta att vara sjuk. Att komma fram till att man VILL bli frisk kan vara en del av själva behandlingsarbetet. Våga prova på att komma in i vården, jag tror att du kommer att ha god hjälp av det!
7.
Kan man ha biverkningar av milda ätstörningar, när man är frisk från dem? Jag bantade (1200 kalorier/ dag) ca fyra, fem dagar i veckan växelvis med hetsätning, i sex år, slutade i våras. Jag mådde förstås väldigt fysiskt dåligt, men var aldrig i närheten av undervikt (pendlade mellan ca 57-61 kg, 166 cm lång) och spydde aldrig. Nu äter jag bra, men har väldigt dåligt minne och tappar balansen ofta, benen liksom viker sig under mig. Folk i min närhet, tror det är för åren med ätstörningar, men jag har väldigt svårt att se hur en sådan mild form skulle kunna ge efterverkningar?
Är 25 år, så var rätt gammal när det började.
Tack på förhand!
Man kan lida av svåra ätstörningar utan att vara underviktig. Du säger själv att din ätstörning var "mild", men det är inte säkert att den verkligen var det. Huvudsaken är ju förstås att du nu äter bra och att du har kommit ur din ätstörning! Vad gäller dina symtom på dåligt minne och balanssvårigheter så är det svårt att säga vad det kan bero på. Att ätstörningen skulle ha orsakat några permanenta minnessvårigheter eller balanssvårigheter är dock inte sannolikt. Det skulle däremot kunna vara utlöst av stress eller ångest eller så skulle du kunna ha något virus i kroppen. Det kan också vara så att du har någon näringsbrist. Lågt järn kan exempelvis ge upphov till symtom som liknar de du beskriver. Det är säkert inget farligt som du har drabbats av, men jag tycker att du ska boka en tid för en hälsokontroll hos din läkare. Fundera också över din livssituation. Har du mycket stress omkring dig eller har du genomgått någon förändring i livet på sistone eller känner du dig nedstämd? Det är viktigt att både kropp och känsoliv är i balans för att vi ska fungera optimalt. Lycka till!
8.
Jag har precis slutat svälta efter en ett par års svängningar mellan överträning och bantande. lägsta vikt jag minns är 49 kilo. jag är 168 cm lång. har kastat bort vågen, och har till min stora fasa drabbats av hetsätningsattacker. jag överäter med minst 500 kcal per dag, men vill absolut inte gå upp i vikt. hur ska jag få grepp om situationen?
Hej, det låter som du under flera år har haft ätstörningar. Har du sökt hjälp någon gång? Många tror att de borde klara av problemen på egen hand men vår erfarenhet är att det krävs proffessionell hjälp. Du behöver någon som stödjer dig så att du kan normalisera ditt förhållande till mat, vikt och träning.
9.
Läste i det regionala vårdprogrammet 2009 att 11% av de gravida kvinnorna kan ha en ätstörning. Skulle vilja veta vilken studie dessa uppgifter kommer från
Referensen du söker är Pregnancy and neonatal outcomes in women with eating disorders. Koubaa, Hällström, Lindholm & Lindén Hirschberg. Obstet Gynecol 2005;105:255-260.
10.
Hur vanliga är ätstörningar?
Anorexia nervosa förekommer hos ca. en procent av flickor och unga kvinnor i riskåldern 13 till 30 år. När det gäller bulimia nervosa är förekomsten förmodligen något högre, cirka två procent av flickor och unga kvinnor i samma åldersgrupp. Anorexia nervosa brukar vara vanligare än bulimia nervosa bland tonåringar, medan bulimia nervosa är vanligare än anorexia nervosa efter tonåren. Förekomsten av ätstörning UNS är förmodligen minst lika vanlig som anorexia nervosa och bulimia nervosa tillsammans. Om dessa siffror tillämpas i förhållande till Sveriges befolkningsstatistik betyder att det förmodligen finns idag cirka 10 000 personer i riskåldern (13 till 30 år) som uppfyller kriterier för anorexia nervosa, 20 000 som uppfyller kriterier för bulimia nervosa, och 30 000 som lider av ätstörning UNS. Om även män samt yngre flickor och äldre kvinnor läggs till hamnar siffran förmodligen runt 100 000 personer i Sverige.
11.
Hej! Ligger inne på psyk.klinik för anorexia. Har varit här i 4 veckor och kämpat och ökat i vikt först 3kg. Fick sen en svacka och gick ner ett halvt kilo efter att ha ätit mindre i 3-4 dagar. Då jag vårdas på LPT sattes en sond. Dr på psyk sa när jag frågade att den ska bara vara ett komplement för det du ej klarar att ej få i dig. Jag var väldigt orolig och ställde samma fråga 4ggr och fick samma svar. Men efter att ha fått den satt på medicinklinik och tillbaka i rullstol till psyk så får jag veta att nej, det blir ingen vanlig mat för när man börjar sondas så är det bara det som gäller! Kan jag snälla få ett svar på hur det kommer bli. Vet bara att de ökat kcal från då till nu men har fått info att ingen mat närmsta veckan. Och jag vill försöka äta,är sugen på en smörgås. Är så ledsen och kränkt.
Vad bra att du kämpar! Jag önskar dig all lycka till i din kamp! Jag förstår att det måste kännas oroligt att vara i din situation, att vara svårt sjuk och uppleva att man inte får så mycket information om vad som ska hända, plus att sjukdomen i sig ofta för med sig mycket ångest och oroskänslor, vilket kan göra det svårt att bearbeta och ta in den information man får. Jag vet inte hur just din läkare har resonerat kring din situation, men beslut fattas alltid i första hand utifrån patientens säkerhet. När det är flera behandlare inblandade kan det tyvärr ibland vara så att man missar att ge tillräckligt med information till patienten, eller att patienten möts av motstridig information. Det är ledsamt när det blir så och förståeligt att du känner dig ledsen. Jag är dock övertygad om att dina behandlare menat väl och gör sitt bästa för att du ska ha det bra. Lyft dock gärna den här frågan med någon av dina behandlare. Du skulle exempelvis kunna visa din fråga och mitt svar som ett sätt att påbörja en diskussion om hur information hanteras.
12.
Vart vänder jag mig för att få hjälp på mina villkor med mina ätstörningar?
Det beror nog helt på vilka dina villkor är! För det första behöver du tydliggöra dina villkor både för dig själv och för vården. Var konkret och skriv ner vilka dina villkor är och gärna varför. Efter det kan ni diskutera om dina villkor är förenliga med vården som bedrivs. Vissa saker går inte att villkora – t ex så måste man äta mat och gå upp i vikt om man är underviktig för att kunna bli frisk. Man kanske själv tycker att den låga vikten inte är något problem, men vill ha hjälp med ångestlindring. Det gäller då att våga ompröva sina villkor och vara beredd på att tänka nytt. Kroppen och känslolivet hänger tätt ihop så att när det ena inte mår bra så mår inte heller det andra bra. Det går därför inte att under en längre tid vara gravt underviktig men ändå må bra.
Om du inte är underviktig och dina villkor snarare handlar om att du ska få göra förändringar i din egen takt eller att du har förslag på aktiviteter eller samtalsämnen som du tror skulle underlätta ett tillfrisknande så tror jag att vården är mycket mer tillmötesgående.Att helt och hållet få bestämma sitt behandlingsinnehåll kommer nog dock aldrig att vara möjligt. Det kan man ju inte hos exempelvis husläkaren eller tandläkaren heller. Vårdpersonalen måste alltid i första hand utgå ifrån patientens säkerhet. När patienten väl är utom fara så finns det ofta betydligt större utrymme för kompromisser och flexibilitet. Lycka till!
13.
Vad är megarexi?
Megarexi är ingen ätstörning eller vedertagen medicinsk diagnos. Ordet syftar på en tvångsmässig strävan efter en större och mer muskulös kropp. Megarexi har beskrivits hos bl.a. män som blir sjukligt upptagen med kroppsbyggande. I massmedia har megarexi framställts som motsatsen till anorexia nervosa.
14.
Vad är ortorexi?
Ortorexi syftar på en tvångsmässig strävan efter att vara hälsosam som blir så överdriven att den i stället leder till ohälsa. Ortorexi är ingen vedertagen ätstörning utan snarare en variant på anorexia nervosa och således ett exempel på ätstörning UNS. I stället för att drivas av en stark strävan att bli smal, drivs personen av en önskan att få kontroll över kroppen och uppnå en viss livsstil.
15.
Hej! Hur kan man på bästa sätt hjälpa sitt barn(19)år, som man vet har problem men som ej lyssnar, eller förnekar sitt problem..MVH orolig mammma
Hej, du behöver stöd! Ett sätt är att träffa förädrar i samma situation som du. KÄTS har en anhörigutbildning för anhöriga till människor som inte går i behanling ännu.(Se hemsidan under anhörig). Detta äger rum i Stockholm med start 10:e februari. Om du bor någon annanstans rekommenderar jag dig att söka på Anorexi och bulimikontakts hemsida. De ordnar föreläsningar där du kan möta andra i din situation. De säljer även en bra bok som vänder sig till anhöriga.
16.
Undrar om man som lärare kan bidra till en negativ självbild som senare kan vidareutvecklas till en svår ätstörning genom att förbjuda ett barn att äta mer mat än vad föräldern har bestämt. Barnet lider av övervikt och smyger med maten vid lunch, försöker ta mer än "tillåtet" och uppvisar skam och stress vid matsituationen. Barnet är 7år. Som pedagog har vi fått order om att begränsa barnets matintag, säga till om han tar för mycket och neka om han frågar efter mer mat.
Hej, jag ser det som att ni lärare får följa föräldrarnas rekommendationer. Barnet mår ju inte bra att äta för mycket heller eftersom han är överviktig. Men, det är trots allt bra om en så ung person får hjälp att ej bli en överviktig tonåring och kanske dras med en övervikt resten av livet.
17.
Du är normalviktig men är upptagen av tankar på att du är för tjock och det låter som att du för ett ständigt krig mot maten och din kropp. Fundera gärna över hur det kommer sig att du "krigar".
En bra måltidsordning består av att man äter tre huvudmål (frukost, lunch och middag) samt två till tre mellanmål varje dag. Lagom är bäst, både vad gäller mat och träning. Strävar man efter att äta minimalt så slår det nästan alltid över efter ett tag i att man vräker i sig massor. Det är bättre att äta lagom mycket varje dag. Se dig omkring hur andra människor äter. Vad är en normalportion för dem? Diskutera med andra, iaktta människor på restaurang.. Det finns många sätt att ta reda på vad en normalportion är. Håll dig dock borta från information om bantning och dieter. Det kan ofta göra mer skada än nytta när man redan har en problematisk relation till mat och ätande. Lycka till!
Du ska göra precis det du gör nu - sträcka ut en hand för att få hjälp med din svåra situation! Du har just tagit ett mycket viktigt steg för att slippa må så dåligt och vara så ledsen som du är nu. Anledningen till att man äter för mycket, i smyg, hetsäter eller svälter sig kan vara olika för olika personer. Men inte sällan hör det ihop med att man känner sig ledsen, orolig, stressad, arg eller ensam och övergiven. Du är inte ensam om att känna det så här, och det finns hjälp att få så att du kan börja tycka om dig själv och äta normalt igen. Titta på kartan till vänster här på sidan och ta reda på vilka ställen du kan vända dig till. Eftersom du bara är 14 år så är det bäst om någon av dina föräldrar kan ta kontakten. Om du inte känner dig redo för att ta kontakt med vården eller prata med en förälder om hur du har det så kan du ringa eller skriva till "Ätstörningszonen" på
www.tjejzonen.se. Där jobbar personer som har tystnadsplikt och som kan hjälpa dig att må bättre igen genom stöttning, råd, samtal och hjälp att länka vidare till vård om du skulle vilja det. Du kan vara anonym. Bra att du skrev!
18.
Hej! Har många gånger tänkt tanken att jag har någon typ av ätstörning. Har ett BMI på nästan 25 vilket är något som får mig att må dåligt. Lider troligtvis av hetsätning då jag ibland inte kan sluta äta. Har helt tappat uppfattningen av hur mycket man borde äta, vad en normal portion är. Vill alltid äta så lite så möjligt. Har en destå mindre, destå bättre attityd. Kommer också på mig själv med att få ångest när jag äter bland folk, speciellt om jag äter något onyttigt. Då känner jag inte smaken av de jag äter utan vill bara tugga och svälja. Hatar när jag äter stora mängder mat, vill alltid straffa mig själv genom exvis mycket träning, lite mat (vilket inte håller speciellt länge). Går i vågor hur ofta detta händer, ibland varje dag och ibland varanan vecka.. Försöker också sätta upp förbud, vill ha kontroll. Vill bara ha någons tanke ang detta tänk och beteende. Gärna tips på var man kan hitta information om bra matvanor (vad, hur mkt osv).. (Min vikt påverkas väldigt sällan, men de minsta plus på vågen och jag får så att säga panik).. - Ibland känner jag att jag inte orkar bry mig, att jag bara vill ge upp - att drop hade varit ultimat - att jag och mat borde gå skilda vägar då vi sällan kommer överrens.. Sen jag flytta hemifrån äter jag sällan riktig mat, utan de blir mkt godis och mackor. Är som sagt väldigt tacksam för en åsikt och ev tips..
Du är normalviktig men är upptagen av tankar på att du är för tjock och det låter som att du för ett ständigt krig mot maten och din kropp. Fundera gärna över hur det kommer sig att du "krigar".
En bra måltidsordning består av att man äter tre huvudmål (frukost, lunch och middag) samt två till tre mellanmål varje dag. Lagom är bäst, både vad gäller mat och träning. Strävar man efter att äta minimalt så slår det nästan alltid över efter ett tag i att man vräker i sig massor. Det är bättre att äta lagom mycket varje dag. Se dig omkring hur andra människor äter. Vad är en normalportion för dem? Diskutera med andra, iaktta människor på restaurang.. Det finns många sätt att ta reda på vad en normalportion är. Håll dig dock borta från information om bantning och dieter. Det kan ofta göra mer skada än nytta när man redan har en problematisk relation till mat och ätande. Lycka till!
19.
Hej! Hur kan man på bästa sätt hjälpa sitt barn(19)år, som man vet har problem men som ej lyssnar, eller förnekar sitt problem..MVH orolig mammma
Hej, du behöver stöd! Ett sätt är att träffa förädrar i samma situation som du. KÄTS har en anhörigutbildning för anhöriga till människor som inte går i behanling ännu.(Se hemsidan under anhörig). Detta äger rum i Stockholm med start 10:e februari. Om du bor någon annanstans rekommenderar jag dig att söka på Anorexi och bulimikontakts hemsida. De ordnar föreläsningar där du kan möta andra i din situation. De säljer även en bra bok som vänder sig till anhöriga.
20.
Undrar om man som lärare kan bidra till en negativ självbild som senare kan vidareutvecklas till en svår ätstörning genom att förbjuda ett barn att äta mer mat än vad föräldern har bestämt. Barnet lider av övervikt och smyger med maten vid lunch, försöker ta mer än "tillåtet" och uppvisar skam och stress vid matsituationen. Barnet är 7år. Som pedagog har vi fått order om att begränsa barnets matintag, säga till om han tar för mycket och neka om han frågar efter mer mat.
Hej, jag ser det som att ni lärare får följa föräldrarnas rekommendationer. Barnet mår ju inte bra att äta för mycket heller eftersom han är överviktig. Men, det är trots allt bra om en så ung person får hjälp att ej bli en överviktig tonåring och kanske dras med en övervikt resten av livet.