Hej. Jag är snart 15 år gammal och jag lider hårt av ätstörningar. För två år sedan gick jag ned 16kg på kort tid, jag åt endast ett mål om dagen och jag hatade min kropp och mig själv. Jag var helt orkeslös och jag HADE diagnosen anorexi. NU efter två år har jag gått upp 17kg, och nu har jag diagnosen Bulimi, jag går och Pratar hos en psykolog, och har haft samtal med skolan osv. Jag mår jätte dåligt, och jag har gått upp MYCKET i vikt, och bara går upp mer och mer eftersom att jag hettsäter. Jag vill gå ned 4kg, (är lite öveviktig nu). men HUR ska jag göra för att få tillbaka min mättnadskänsla? Jag mår verkligen dåligt!! Och jag tränar nästan ingenting längre heller för jag har ingen ORK till det, även fast jag alltid ÄLSKAT att träna!! snälla, hjälp!
Hej. Vad bra att du går hos psykolog. Det är jatte tufft att ta sig ur en ätstörning och det tar tid. Ofta då man varit i svält är kroppen hungrig och till en början är det svårt att bli mätt, men det kommer att ge sig. Jag råder dig att inte försöka gå ner i vikt igen. Varje gång du trixar och fixar med maten genom tex bantning så förvirras kroppen och den förstår inte vad du håller på med. Om du äter regelbundet 6ggr/dag och rör lagom mycket på dig så kommer du nå din normalvikt ochmättnadskänslorna kommer att komma tillbaka. Viktigast är att du äter ordentligt och regelbundet. Lycka till
202
|
Hej, är en kille på 20 år. För nått år sen vägde jag runt 85kg, nu väger jag 76. Är 187 cm lång så jag är nu normalviktig som jag är relativt nöjd över. Men jag kom nyss på mig själv med att ha hetsätit massa godis och mat, kände mig helt maktlös och kunde bara inte sluta, efteråt försökte jag förgäves spy upp allt igen.. Har en sån jävla ångest för det och vill bara ut och springa bort allt nu.. Problemet är att jag också tränar 4timmar om dagen 6dagar i veckan.
En kille i min ålder borde inte ha såna här problem, kan inte prata med någon för då skulle dom skratta ut mig.
Hej. Vad bra att du skriver till oss. För som du nu har det ska du inte behöva ha det. Det är när kroppen få i sig för lite mat under en lång tid som risken för hetsätning ökar. Kroppen behöver energi och sänder signaler om "sug" från hjärnan, tillslut blir suget svårt att stå emot och hetsätningen är ett faktum. Bästa sättet att motverka hetsätning är att äta regelbundet och ordentliga måltider. Då någon tränar så mcyket som du gör behöver man äta minst 6ggr/dag med rejäla mellanmål. Huvudmålen skall dessutom vara väl tilltagna, för att kroppen inte skall brytas ner. Om du känner att det här är för svårt att få ordning på själv kan du kontakta din vårdcentral eller den näsrmsta ätstörningsenhet (se kartan till vänster) där du kan få hjälp. Vi hjälper många killar/unga män och det är ingen som kommer att skratta åt dig. Lycka till
201
|
Är en 34 årig mamma till 3 flickor. Har haft problem med maten sedan 16-årsåldern och för ca 5 år sedan gick jag i behandling på idun i malmö och lurade alla att jag var bättre. Har ett MYCKET stressigt jobb som projektledare, kl 7 till 17 och det finns inte tid till några raster... Stoppar i mig ett par knäcke per dag, och hemma äter jag ett knäcke och resterna från kvällsmaten. När mannen är hemma har jag alltid "ätit en massa på jobb" Mår dåligt över vikten igen, väger 55 till mina 165 cm. Skäms för att söka hjälp, borde ju veta bättre eftersom jag fått behandling... Hur ska jag göra för att klara detta på egen hand?
Hej. Det låter som att du skulle behöva hjälp att klara upp situationen, kanske skulle du må bra av att vila och varva ner, det brukar fungera dåligt att gå länge på högvarv utan mat. Men vill du försöka på egen hand så kan du ta hjälp av Ata Gadheris bok som är en självhjälps bok, den går att låna på biblioteket eller att köpa i bokhandeln. Men jag skulle ändå råda dig att söka hjälp igen, det kan vara så att man behöver hjälp i omgångar, det är inte ovanligt, vi som jobbar med ätstörningar vet hur vanligt det är att det blir svårt igen. Det är en styrka att söka hjälp. Lycka till
200
|
Hur stor del tror ni att skönhetsidealet spelar in när det gäller anorexia? Tror ni detta kan vara en anledning till att ungdomar vill gå ner i vikt?
Hej. Vi vet inte hur stor roll det rådande skönhetsidealet spelar för att ungdomar vill gå ner i vikt. Men vi påverkas alla av det smala skönhetsidealet och vi vuxna har ett stort ansvar i att inte dras med och förstärka idealet med att sätta likamedstecken mellan skönhet och smal.
199
|
Hej. Jag är en flicka på 17 år som har haft anorexia i tre år. För ett par månader sedan bestämde jag mig för att äta normalt igen och gå upp lite i vikt. Nu är det bara så att jag helt plötsligt inte kan sluta äta. Jag har nyss ätit 100 gram cashewnötter, en skål med blåbär och en aelsin och jag känner bara för att gråta. Så stort är mitt sug efter mat. Vi har tre till påsar med nötter i skåpet och inget skulle hindra mig från att stoppa i mig alla dem plus en macka. Varför kan jag inte sluta? Vad ska jag göra åt det? Jag mår så dåligt av det. Känns som att inget hjälper. Dessutom går jag upp ganska snabbt i vikt. Finns det något jag kan göra åt det här? Tack på förhand.
Hej. Det du beskriver och så bra sätter ord på händer många av dem som bestämmer sig för att ta sig ur svält och ätstöring. Det som händer är att du nu känner av signalerna kroppen ger, och kroppen är hungrig, den har ju tidigare inte fått den mat som den behövt och nu då du tillåter dig att äta kommer suget och hungern. Det går över, du kommer snart vara lagom sugen och lagom hungrig som du var innan sjukdomen. Det du kan tänka på är att verkligen försöka hålla på måltidsordningen, 6 mål mat/dag och att äta ordentliga portioner. Äter du ordentligt med mat kommer suget efter annat att minska så småning om. Grattis till att du håller på att ta dig ur ätstörningen och fortsätt kämpa, det är det värt.
198
|
Jag har fått för mig att jag ska gå ner i vikt. Så enkelt är det. Jag vet att jag är smal som jag är, jag är 160 och väger 53kg. Men, magen putar ut och jag klarar inte av det. Det är det största problemet :( Jag vill inte banta, för jag vet att jag innerst inne inte behöver det. Det är som att det sitter en ängel på ena axeln och säger: Du är smal, du behöver inte banta, bry dig inte om vad andra tycker.. Men på andra axeln sitter djävulen och skriker: Tjockis, fetto, ska du verkigen äta det där?... Det är så jobbigt, jag försöker hela tiden kämpa emot de tankar som säger att jag är tjock. Men ibland går det inte. Igår gick jag med i matdagboken.se-.. För att räkna kalorier så jag inte äter för mycket och går upp. Helst äter jag för lite så jag ska kunna gå ner. Jag är livrädd för att få en ätstörning då min bästa vän fick det för 4 år sedan. Är rädd att jag redan är påväg in i det och jag vet inte vad jag ska göra :(
Hej. Jag är glad att du skriver till oss och på så sätt ber om hjälp. Finns det någon som du kan prata med, någon du liter på och som kan vara ett stöd för dig att gå emot lusten att äta för lite? Känslan av att vara tjock kommer troligtvis inte försvinna med att du går ner i vikt, kanske kommer känslan förstärkas och du kommer inte på något sätt att må bättre av att gå ner i vikt. Ibland kan man behöva få gå och prata med någon om känslorna för att få lite ordning på dem. Jag hoppas att du går ur "matdagboken" och att du tar hjälp och stöd att gå emot det negativa ätbeteendet. Lycka till
197
|
Hej! Har haft ätstörnigen hetsätning i 2 år. Vill veta om jag någonsin kommer känna mig helt frisk efter min ätstörning? Har gått ett halvår utan återfall av överätning men det känns som om det kan komma tillbaka vilken dag som helst. Äter fortfarande den mängden mat jag äter väldigt fort. Och har ingen kontroll över hastigheten av att jag äter. Räknar kalorier och kan numer säga nej till mat vilket jag inte kunde förrut. Vill slippa vara rädd bara :( Tacksam för svar
Hej, Först och främst vill jag verkligen berömma dig för det som du har uppnått, och hoppas att kan känna tillfredställelse över detta. Jag förstår att det kan kännas frustrerande att du trots detta inte känner dig helt frisk, kanske att tankarna inte riktigt har hängt med i utvecklingen. Erfarenheten är att det kan ta tid innan du helt känner dig frisk och inte längre tänker på det sätt som du gjort. Försök ta till dig att det du har uppnått och tänk på att det ofta är många års tankar som det tar tid att ändra.
196
|
Hej Sedan jag var tretton/fjorton har jag bantat i omgångar, har alltid haft bmi på gränsen till undervikt så jag har väl egentligen inte behövt gå ner i vikt. Jag har inte ätit alls i ett par veckor för att sedan äta allt i en vecka och så har det varit hela tiden, och nu fyller jag snart nitton. Jag är trött på det, mår bara sämre och sämre av det. Jag isolerar mig, kan inte umgås med folk, kan inte koncentrera mig. Ångesten är fruktansvärd, jag dör nästan hellre än jag äter. Pendlar hela tiden mellan 50 och 60 kg, är 170 cm.. Vilken vikt jag än ligger på känner jag mig alltid tjock. Mår hemskt, min skolsköterska tror inte jag har anorexi eller så, utan att jag bara har kontrollbehov och låter det gå ut över maten. Har jag ätstörning, eller hur ska jag bli av med detta? Orkar inte leva så längre, det börjar kännas hopplöst.
Hej, Jag tycker att det låter som om du lider svårt av dina tankar kring maten och vikt varför jag verkligen vill betona att du bör söka hjälp direkt. Om du inte känner stöd hos din skolsköterska bör du vända dig till ngn ungdomsmottagning, en psykiatrisk mottagning eller en specialiserad ätstörningsenhet i området där du bor. Dessa kan du hitta på vår hemsida eller på internet. Det finns verkligen bra att hjälp att få och ingen ska behöva må så dåligt som du gör. Lycka till!
195
|
Hej, nu under 1 år har jag ätit mindre, det har resulterat med att jag tappat 10 kg i vikt. Dock känner jag mig snygg och är nöjd med mig själv. För tillfället väger jag 45 kg till mina 164 cm. Grejen är den att när jag försöker äta mer, mår jag bara illa. Vart på sjukhuset och det enda de rekommenderat är att äta mera, men det funkar inte! Vad ska jag göra då?
Du skriver inte hur gammal du är, men det låter som att du har en för låg vikt i förhållande till din längd och det kan vara skadligt för dig. Eftersom det inte verkar ligga någon medicinsk orsak bakom ditt illamående så kan det vara bra om du istället pratar med en psykolog eller annan vårdgivare som mer fokuserar på ditt psykiska mående. Gör gärna självtestet här på sidan och se om det verkar som att du lider av en ätstörning. Det finns hjälp att få!
194
|
Jag har funderat ett tag om jag har ätstörningar eller något liknande.. Jag har jätte svårt att äta om de är folk om kring , kan inte äta en bulle/ sallad eller något liknande om jag åker buss eller bil med kompisar eller andra . I skolan kan jag inte ta någon mat, typ känner mig äckligt fet då och om jag tar fler portioner ( som jag är tvungen ibland) så får jag ångest .. tycker jag väger alldeles för mycket dessutom, är 1,64 cm lång och väger 53 kg ..
i vintras spydde jag bara upp allt jag åt och när jag var hungrig åt jag inte för jag orkade inte kände mig kraftlös då ..
Hej, det låter som om du lider av en ätstörning. Störst chans att bli frisk och må bra igen, är att söka professionell hjälp så fort som möjligt. Ofta är hjälpsökandet förknippat med rädsla och tveksamhet omkring om det är nödvändigt att söka hjälp, och om man verkligen vill ha hjälp., etc. Finns det nåon vuxen i din närhet som du kan anförtro dog till och som kan vara ditt stöd för dig när du kämpar med din sjukdom?
193
|
Hej... Jag är en tjej på snart 13 år som alltid varit nöjd med mitt utseende... Tills nu. Nu när jag ser mig själv i spegelbilden... känner jag mig jättetjock. Jag ser inte längre samma person som innan, nu är det en tjock tjej där. Jag har aldrig ätit mycket, men jag har ätit 3 ggr per dag ungefär, men nu skippar jag alla rätter och gör olika övningar varje dag för att bränna fett. Mina kompisar är jätte oroliga för mig, jag väger ca. 40 kg och är 165 cm lång. De säger att jag inte alls är tjock, utan underviktig men det känns som de ljuger. För när jag ser mig i spegeln mår jag psykiskt dåligt... Samma sak när jag ser mat, jag mår dåligt av det. Jag kollade lite på internet, kollade olika tecken på att man hade anorexia eller något. Jättemånga tecken stämmer för mig, jag fryser alltid, skakar mycket, känner inget behov av mat, får lätt blåmärken och mycket mer. Det känns inte så bra, men det känns som om det här är det enda jag kan göra. Svälta mig? Tror ni jag har en ätstörning? Skulle kännas skönt om jag visste vad jag skulle kunna göra, och framför allt vad en ätstörning var?
Vad bra att du skriver! Du verkar tyvärr ha en ätstörning och du behöver få hjälp nu. Det är svårt att svara generellt på vad en ätstörning är eftersom det finns väldigt många olika typer av ätstörningar, anorexi är bara en av många, men du nämner precis sådana symtom som brukar vara vanliga.
Bra att du har vänner som markerar att det inte är okej att du inte äter. Det visar att de bryr sig om dig och är oroliga. När man är i början av tonåren som du är så är det otroligt viktigt att man får i sig tillräckligt med energi och näring annars riskerar man att inte kroppen och hjärnan utvecklas som de ska. I värsta fall kan man t ex bli kortare än man annars skulle ha blivit och går miste om utvecklingen av bröst och höfter, samt att man kan drabbas av benskörhet och få svårt att få barn i framtiden. Ofta känner man sig också nedstämd och ångestfylld under tiden som man har en ätstörning och det gör att man ibland inte orkar träffa andra människor och man får inte en så bra livskvalitet som man annars kunde ha fått, t ex att man inte orkar vara ute och göra roliga saker med kompisar, resa, sola och bada, sporta, gå på konserter och andra sociala aktiviteter. Jag vill inte skrämma dig med den här jobbiga informationen - tvärt om så vill jag berömma dig för att du är så klok som inser så här pass tidigt att något inte stämmer! Sök hjälp genom att vända dig till någon vuxen, t ex dina föräldrar, skolsköterska, ungdomsmottagning eller någon vuxen som du känner dig trygg med och som kan hjälpa dig att ta kontakt med vården. Du har alla chanser att bli den glada tjejen igen, som jag faktiskt tror att du fortfarande är innerst inne. Lycka till!
192
|
Hej, under några månader har jag känt mig för fet, så jag har slutat äta nästan helt. Jag kanske äter ett mål mat om dagen. Det är inte så att jag kräks om jag äter men det tar stopp så efter ca 3 tuggor så får jag inte ner någon mer mat. Jag har gått ner ca 3 kg på 2-3 månader. Tyder det på en ätstörning?
Ditt beteende låter illavarslande. Jag tycker att du bör göra självtestet här på sidan och se hur det verkar. Tveka inte att kontakta vården om du inte lyckas vända dina vanor. Att äta ett mål mat om dagen eller bara några tuggor klarar man sig inte på och det får negativa konsekvenser förr eller senare. Ju förr du uppnår normala matvanor desto bättre.
191
|
Hejsan! Jag är en tjej som är 21 år. Sedan jag var 14 år har jag hetsätit, tränat, hetsätit, självsvältit, gått upp 7 kilo, gått ner 7 kilo. ungefär 75 % av dagens tankar är relaterade till vad jag ska äta och inte äta. Jag är normalviktig, jag väger just nu kring 60 kg, men går lätt ner till 53 för att sen gå upp igen. Jag har mer och mer under den senaste tiden blivit mer dämpad, jag är inte lika glad,inuti känner ja mej ensam och tom, trots att jag har en stor familj och många vänner. Jag orkar inte mer med det här, jag ger upp. jag berättade en gång för mamma, men hon har "aldrig sett någonting" så hon trodde inte riktigt på mej! Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bli den gamla glada Emelie igen. Jag saknar självkänsla men har ett självförtroende! Lider jag av en ätstörning? Vad ska jag göra?
Hej Emelie, du lider med stor säkerhet av en ätstörning. Du beskriver väldigt tydligt hur dina tankar nästan bara handlar om mat, hur du har blivit mer och mer nedstämd och hur du saknar självkänsla. Du behöver söka hjälp. Hör av dig till den specialiserade ätstörningsvården. Se var din närmaste enhet ligger genom att titta under "sök behandling" på starsidan på vår hemsida. De flesta som drabbats av en ätstörning någon gång blir faktiskt friska, och det är båttre chanser till det, ju snabbare man söker hjälp! Lycka till!
190
|
Jag är 145 cm har vägt 45 kg med hjälp av tillväxthormoner sedan 9-10 år tillbaka. har Turner syndrom, fick Crons tarmsjukdom för 2-2 1/2 år sedan. Anorexia för drygt 1 år sedan. Väger nu inte mer än 29-30 kg. Får ångest över att inte få röra på mig inte ens en promenad, fått utskrivet antidepressiva, vill inte ha det vill ha samtals terapi istället. Men får ingen, utan inlagd på psyk vd istället. VAD HJÄLPER DET?
189
|
Måste man vara smal för att ha en ätstörning eller? Jag har ett helt sjukt förhållande till mat. Å ena sidan får jag ångest av att äta och känner mig fet och jätteäcklig (har ungefär 5 kg övervikt). Å andra sidan så älskar jag mat. Jag kan inte vara utan mat och om jag inte lyckades kontrollera mig själv skulle jag alltid äta. Jag är alltid sugen på nånting. Jag har ganska bra självdiciplin i perioder och lyckas gå ner några kilon. Men det är svårare ju äldre man blir och nu har jag hamnat i en riktig svacka. Jag har inte vägt så mycket som jag gör sedan gymnasiet och mår verkligen jättedåligt. Hatar min egen kropp och äcklas av den. Känns dumt att skriva det såhär, för rent rationellt fattar jag ju att jag är en människa med samma värde som alla andra, men inför mina inre "domare" är jag värdelös och borde inte få finnas. Försöker alltid gå ner i vikt, får ständigt passa mig själv så att jag inte går i kylen. Det funkar när jag bor själv för då köper jag inte hem mat, då kanske jag bara har frukt, keso och knäckebröd hemma. Men när jag som nu bor med min kille, eller med kompisar så går det ju inte, för man kan ju inte säga åt andra att inte köpa med sig bröd, smör, pasta osv hem, eller för den delen choklad och läsk. Så då går man där och äter och äter och äcklas och äcklas... Min pojkvän stör sig på min inkonsekvens, att jag å ena sidan säger att jag vill ner i vikt och å andra sidan äter och äter. Han tycker jag är konstig och jobbig vilket har lett till att jag försöker att äta när han inte är i närheten och att jag skäms och känner mig ännu mer värdelös. Detta är verkligen ingen kul situation. Jag har varit sjuk förr med panikångest och antidepressiva och jag har blivit "frisk" så tillvida att jag inte får attacker längre, men ångesten och självkänslan är kvar..... Vad ska jag göra?
Hej, Det låter ju som om ditt liv kretsar mycket kring mat och ätande och att du ser det som att lösningen på dina självförtroendeproblem är att gå ner i vikt. I och med att du förbjuder dig själv så mycket olika typer av mat, kommer ditt sug efter dessa matvaror att öka. Du blir fixerad och kan inte sluta tänka på det där du längtar efter men inte tillåter dig att äta. Det verkar också som om du använder mat som tröst. Detta eftersom du beskriver det som om du alltid är sugen på att stoppa någonting i munnen. Att du tycker så illa om dig själv är faktiskt väldigt typiskt för de som har en ätstörning och innebär ju ett väldigt stort lidande för dig. Jag tycker att det vore en bra idé för dig att söka en utredning på en specialiserad ätstörningsenhet. Du skulle behöva ge dig själv upprättelse på något sätt och du behöver inse att du är en helt okej person, vars värde inte ligger i hur många kilo som står på vågen.
188
|
Hej! Jag är 28 år och har inte det bästa förhållandet till mat. Jag äter oftast för att bli mätt..samtidigt så kan jag njuta av mat men ibland känner jag ingen njutning alls. Jag ställer mig på vågen varje dag och mår dåligt om den inte visar det jag vill att den ska göra. Jag försöker vara nyttig men så blir jag sugen på ngt sött och sen får jag ångest direkt efter att jag har ätit det. Jag vill slippa ångesten men jag vet inte hur? Har känt så här i säkert 10 år till o från. Vad ska jag göra?
Hej, när jag läser din fråga tänker jag att du skulle behöva hjälp att acceptera dig själv lite mer. Jag tror att du ställer höga krav på dig och att du sällan är nöjd med dina prestationer. Jag tänker att du skulle må bra av någon sorts psykologiska samtal. jag vet inte något om din sociala situation. Om du studerar kan du kanske vända dig till studenthälsan. i annat fall kan du vända dig till närmast vårdcentral. De har skyldighet att remittera dig till någon med utbildning som kan ge dig några vägledande samtal. Det är ju alltid jättesvårt att säga på så lite information, om du lider av en ätstörning, eller ej. Om du vill undersöka det kan du även skicka in en egenanmälan till din närmaste ätstörningsenhet. Om du tar alla dessa steg, så gör du något för att ta hand om dig själv.
187
|
Hej, jag är en tjej på 14 år och jag börjar få mina misstankar om att jag fått en ätstörning. Jag har varit deprimerad en längre period nu och det gör att jag inte kan äta, sova eller koncentrera mig i skolan. (brukar vara deprimerad lite då och då men aldrig såhär länge.) Efter mamma sa att jag kanske kommer få en ätstörning om jag fortsätter såhär så vart jag lite chockad och fundersam så jag läste om det på internet och de flesta sakerna som tyder på ätstörning stämmer på mej, utom att jag har bantat kraftigt. Har jag en ätstörning?
Hej, den information jag har fått av dig är inte tillräcklig för att säga om du har en ätstörning eller inte. En del människor tappar aptiten, dvs har inte någon matlust i samband med att de är deprimerade. När man har en ätstörning VILL man bli magrare, är kanske hungrig, men struntar i det, lite förenklat uttryckt. Med tanke på att du är så ung, önskar jag verkligen att du och din familj ska få möjlighet att ta reda på vad du har för problem och vad ni kan göra åt det. Ni kan kanske vända er till skolsköterskan eller till en ungdomsmottagning på din ort.
186
|
Jag mår dåligt efter allt jag äter, jag tänker hela tiden på att jag kommer gå upp i vikt. Varje kväll innan jag sover tänker jag på var jag har ätit och undrar om jag kommer gå upp i vikt. Varje gång jag går förbi en spegel kollar jag på min mage och tänker på hur smal jag vill bli och sånt. För cirka 2-3 månader sen gick jag till läkaren för att jag hade jätte stark huvudvärk, de sa att jag hade järnbrist. Vad kan jag göra för att inte må så dåligt efter allt jag äter :(
För cirka 1 år sedan vägde jag 58 kg och var cirka 162 cm lång. Nu väger jag 52 kg och är 166 cm lång.
Hej, det verkar som att din viktminskning har lett till att du mår sämre psykiskt och har en del av de psykologiska symtom man har när man har en ätstörning. Det finns en bok som handlar om problem med kroppsmissnöje. Den är skriven av Ata Ghaderi och Thomas Parling och heter Lev med din kropp. Där finns en del övningar du kan göra som ex att skriva ner vilket saker du värderar i livet, bortsätt från att vara slank!
185
|
Hej. Jag har haft problem med ätande nästan hela tiden. Jag är en tjej på 25år och har haft både problem med jobbet och privatliv. För 7 månader sen gjorde jag slut med min kille, sen dess äter jag knappt, det kan vara att jag äter en macka om dagen eller inget alls, och kanske en dag så äter man lite mer o sen får ont i magen och kramp. Vet inte hur jag ska ändra på det nu, för att få mer energi och att man orkar mer på dagarna nu när jag jobbar nästan 11 tim om dagen. Hur tycker du jag ska börja vänja mig till att vilja äta för det vart problem för mig under längre period, tycker inte att mat är god längre och ibland så tvingar jag mig att äta och sen mår dålig. Mvh Anna
Hej Anna, din fråga till vår hemsida låter som om du tänker fortsätta att kämpa med dina problem på egen hand. Det tycker jag verkar helt orimligt. Jag tycker du ska söka behandling inom specialistvården för ätstörningsproblem. Information om var du kan vända dig finns på KÄTS hemsida. Dessutom tycker jag att du ska titta både på www.abkontakt och på tjejzonens hemsidor. Det finns mentorskap inom båda orgasinsationerna där du kan få stöd att prata med någon om din situation. Ensam är inte stark! Du behöver släppa in någon i ditt liv och dela dina svårigheter med.
184
|
hej, jag är en tjej på sjutton år, tänker ständigt på hur jag ser ut, om jag är tjock eller smal. Väger mig så fort jag får tillgång till våg, mår dåligt om jag har gått upp i vikt. Spyr flera gånger i veckan om jag har ätit onyttigt, som godis eller glass. I perioder lyckas jag kontrollera mitt ätande och äter lite jämfört med vad jag brukar, under de perioderna spyr jag inte. Jag tränar ofta, hade tidigare ork och var alltid motiverad till att träna, tränade nog för mycket under de perioderna, men nu har jag inte samma ork. Jag kan ofta inte motstå godis, vilket leder till att jag måste gå och spy. Ljuger för kompisar och föräldrar för att undvika att dom ska märka något. Känns inte som jag har någon ätstörning, jag är inte underviktigt eller så. Kan prata med mina föräldrar om nästan allt, men inte om det här, är så orolig att dom ska ta på sig ansvaret och känna att det är deras fel. Vet inte hur jag ska hantera det nu, har jag en början till en ätstörning?
Hej, det är vanligt att det är svårt att förstå att man lider av en ätstörning. Du har alla tecken på att du faktiskt gör det. Du skäms över din asvårigheter, så mycket att du inte vill prata med dina vänner eller dina föräldrar. Gör det ändå. Skriv ett brev och ge till dina föräldrar om det känns lättare. Ju snabbare du söker hjälp, ju fortare kommer du ur dina ätstörningar.
183
|
Jag tror jag har en ätstörning. Jag har gått ner från 51 till 44 kg på de senaste 2 månaderna (är 1.56 m lång) och allt jag tänker på är mat, från då jag vaknar till då jag går och lägger mig. Jag kan inte äta en "normal" måltid utan att få dåligt samvete. Jag äter väldigt sällan bröd, pasta, ris eller potatis och jag äter aldrig kakor, godis eller bakelser för att då känner jag mig fet och så känns det som om jag skulle gå upp ett kg. Ingen jag känner vet om något av det här, jag vill berätta för någon, men samtidigt inte, för jag undrar vad skulle hända med mig? Jag skulle väl inte bli inlagd på tex bup, eller? Skulle jag bli tvångsmatad? Under nästan ett halvår så har jag inte ätit mer än 700 kcal/dag och på de senaste 2 månaderna 500kcal/dag. Det skulle vara jätte jobbigt att äta mer än det. Jag vill ha hjälp!! Men samtidigt inte, det känns så svårt och jobbigt. Vad ska jag göra egentligen?
182
|
Hej, Börjar undra om jag behöver hjälp med mitt ätande då jag tycker det är svårt att äta. Jag befinner mig i en intensiv period i mitt liv med många förändringar. Jag lägger mycket tid på detta och min aptit har försvunnit. Det har alltid varit så att i tider av kris m m så har jag slutat äta, men nu tycker jag inte det känns okej längre. Jag vill kunna äta, jag är road av matlagning och tycker om mat. Nu har jag svårt att svälja ner maten och jag glömmer ofta bort att jag bör äta. Sedan förra sommaren har jag gått ner 6-7 kg. Men egentligen trivs jag med min kropp och känner mig normalviktig med ca 55kg till 160 cm.
Har jag anledning till att vara oroad, eller ska jag se tiden an?
Tack på förhand,
Catarina
Hej, det finns en del tillstånd som är snarlika ätstörningar med inte är det. Ett är depression, då en person tappar aptitet. Det är inte fallet vid anorexi, då en person medvetet ignorerar kroppens hungersignaler för att gå ner i vikt. Det andra tillståndet är s k svalgfobi, då en rädsla att svälja mat utvecklas. Rädslan är kopplad till rädsla för att maten ska fastna i halsen och att personen ska dö, pga syrebrist. Detta är én ångeststörning, liknanade panikångest eller specifik fobi och inte en ästörning. Det du beskriver låter inte som en ätstörning, utan mer en stressreaktion, då du har för mycket om dig. Du kräver mycket av dig själv och "glömmer bort" att äta. Detta är inte typiskt för en ätstörning, men uppenbarligen är du inte helt nöjd med situationen. Jag vet ju inte hur du känner dig fysiskt och eller psykiskt och med tanke på det tycker jag att det är svårt att ge dig ett råd, annat än att du naturligtvis ska söka hjälp om du är orolig för din fysiska eller psykiska hälsa.
181
|
Hej! Jag får ångest över exakt allt jag äter, precis allt, till och med en kopp te får mig att må dåligt! Genom detta hoppar jag över måltider. Är detta en sorts ätstörning? Hur ska jag tänka för att må bättre?
Hej, det är svårt att säga så mycket eftersom din fråga är relativt kortfattad. Om mycket av din vakna tid går åt till att tänka på mat och/eller ha ångest över vad du ätit, så är det ett tecken på att någonting inte är som det ska. Visst kan du ha en ätstörning. Bästa sättet att få reda på det är att kontakta någon professionell som arbetar med dessa frågor.
180
|
Hej. Jag har lidit av bulimi i ca 10 år med varierande svårighetsgrad. På senaste tiden har jag märkt att det oftast utlöses av att jag har bestämt att jag ska gå o träna men sen hoppar över det o kännner mig dålig. Börjar då oftast hetsäta o spy. Då det funnits perioder då jag inte kunnat träna så har min bulimi blivit bättre för då har jag sluppit ångesten över att jag hoppat över träningen. Vet inte om jag därför bör sluta träna ett tag eller är det ett undvikande beteende?
Hej, Jag tror att du triggas negativt av "borde-måste"-tänkande. Träningen är förknippat med detta kravfyllda sätt att tänka. Går du i behandling nu? jag får för mig att du kämpar med problemet på egen hand. I första hand rekommenderar jag dig att söka hjälp om du inte redan har gjort det. Vist kan du pröva att inte gå och träna, om du tror att det är det som triggar igång din hetsätning just nu.
179
|
Vad är symtom för ätstörningar?
Hej! Information om de olika ätstörningarna finner du under fliken "patient & anhörig" på vår hemsida. När du går in på fliken finner du en meny till vänster där du kan välja faktablad om ätstörningar. Där finns faktablad om de olika ätstörningarna och deras symtom.
178
|
Hej. Jag går ständigt och tänker på vad jag kan äta och inte äta. Jag är livrädd för att äta fel för att bli tjock. Äter jag godis och onyttiga saker en helg så tränar jag jätte mycket och/eller slutar äta helt under veckan. Jag väger 49 kg till 161 cm. Många är på mig om att jag äter för lite och jag känner enorm press på mig då och kan tappa matlusten helt. Har jag problem eller är det normalt att tänka så här?
Hej, det du beskriver liknar de tankar människor har som lider av en ätstörning. Dessutom har du träningstvång och att du äter väldigt lite under veckorna. Jag tycker att du ska prata med någon vuxen, först och främst dina föräldrar, kanske skolsköterskan eller någon på en ungdomsmottagning. Berätta för dem det som du skrev till oss. Jag kan inte avgöra om du lider av en ätstörning, enligt diagnoskriterierna, men uppenbarligen har du problem som liknar det. Så, som svar på din fråga, det är inte normalt eller oekej att vara helt upptagen av tankar på mat eller rädsla för viktuppgång. Sök någon att prata med!
177
|
Är 59 år. Har sedan mitten av sept gått ner från 75 till 61 kg utan medveten bantning. Aldrig haft viktproblem tidigare! Brukar inte ens väga mig. Är 180 lång. Har inget hittat vid röntgen, gastroskopi och koloskopi mm. Kan det vara en depression eller stress? Vad gör jag? Alla kläder är för stora. Känner mig insjunken och uttorkad + trött. Mvh Bea
Hej, det låter som om din egen hypotes, att det kan handla om depression eller stress, kan stämma. Sök hjälp på din vårdcentral och be om en undersökning.
176
|
hej! Jag är en tjej på snart 18 år.. jag har aldrig haft problem med att gå upp i vikt, när jag var mindre var det snarare tvärtom. När jag kom in i puberteten fick jag former och fick mer aptit men gick aldrig riktigt upp i vikt. Jag har kollat mitt BMI på klinik och det var på gränsen för undervikt. Jag väger runt 50 kg till mina 1.69 cm. jag är ofta irriterad och har en kort stubin, som har uppkommit nu, har aldrig haft problem med humöret tidigare. Jag är även väldigt fokuserad på vad jag stoppar i mig, och jag tycker inte att jag är smal trots att vänner påstår att jag har gått ner i vikt. Jag har slutat äta såser, godis, och dåligt fett , ibland äter jag bara en liten smörgås på hela dagen och äter en stor portion med mat när jag kommer hem men då får jag dåligt samvete efteråt. Jag tänker hela tiden på min vikt, på vad jag äter, på vad jag får äta.. vad har jag för problem?
Hej, det du beskriver låter som de klassiska ätstörningssymtomen. Du tänker hela tiden på vad du får eller inte får äta, du tycker inte att du är smal, trots att andra tycker det. Man kan lida av en ätstörning även om man inte har en extrem undervikt. Jag tror du har diagnosen ätstörning UNS, dvs ätstörning utan närmare specifikation. Du kan läsa mer om ätstörning UNS i våra faktablad på hemsidan. Har du pratat med dina föräldrar om det här? Känner du dig beredd att göra det? Ett första steg att ta är att ta kontakt med en ätstörningenhet för att få en utredning och se om min misstanke stämmer. Efter det kan du gå vidare. Skulle det inte vara skönt att slippa vara så fixerad vid mat? Det är en jobbig och förvirrande tid, när man inte riktigt förstår att man har ett problem. Lycka till och hoppas att du vågar fortsätta att ta tag i ditt problem.
175
|
Hej! Jag är en tjej på 15 år och det är så att jag äter kanske en gång om dagen och när jag äter äter jag inte så mycket. Ibland är det så att jag inte äter mat på dagen utan kanske ätit lite godis och druckit cola. Jag fryser väldigt lätt och är alltid kall. Jag försöker äta frukost ibland på helgerna men det kanske blir någon tugga av en macka.. Ska jag börja prata med mamma om detta och gå vidare eller vad ska jag göra?
Hej! Det låter på dig som om du inte äter särskilt mycket mat alls, vilket har minskat fettdepåerna på kroppen. Ett av symtomen på detta är som du beskriver att du lätt fryser. Jag tycker definitivt att detta är något som du ska tala med din mamma om och/eller söker hjälp för dessa problem. På denna hemsida kan du se vart du kan söka dig beroende på var du bor.
174
|
Hej, jag har för inte så länge sedan börjat äta normalt från att svälta mig själv i flera dagar, fått hetsätningar, magknip och försökt att spy upp allt jag har ätit. Nu kan jag inte äta inför folk och mitt mål är att gå ner i vikt. Jag är 1,54 cm lång och väger mellan 46 och 47. Känner mig väldigt tjock. Tacksam för svar.
Hej! Det du beskriver låter väldigt jobbigt och påfrestande. Det är möjligt att du har en ätstörning. Börja med att göra testet SCOFF som finns på startsidan på vår hemsida för att få reda lite mer om dina symtom. Sedan tror jag att det vore bra för dig att prata med någon om dina bekymmer. Se kartan till vänster för behandlingsalternativ nära dig. Lycka till!
173
|
Jag har lidit av anorexia o bulimi i 13 år nu o orkar inte längre. Gått ner 15kg på 2 månader. Har slutat äta helt o känner att jag inte orkar ngt längre. Gråter för inget och är trött hela tiden. Var ska detta sluta? Känns som om mitt liv är över. Jag orkar inte mer, psyk här kan inte hjälpa mig. Vad ska jag göra?tacksam för svar.
Du beskriver ett svårt lidande, med känslor av hopplöshet och utmattning både fysiskt och psykiskt. När man befinner sig i en så pass djup svacka som du gör nu så är det lätt att tro att det inte finns något hopp och att saker aldrig kommer att bli bättre. Inte sällan hör dessa tankar och känslor ihop med att man, utöver sin ätstörning, har utvecklat en depression. Men hur jobbigt du än har det nu, och hur otroligt det än verkar, så är det faktiskt så att du kan bli frisk och må bra igen. Men du behöver hjälp. Du skriver att psykiatrin inte kan hjälpa dig. Om det är så att du inte vill vända dig dit något mer, så vänd dig istället till din närmsta ätstörningsenhet. Att du har varit sjuk i 13 år är inget som betyder att du inte kommer att bli frisk. Många lider i många år innan sjukdomen äntligen släpper greppet.
172
|
Hej. Jag är 28 år och aldrig riktigt haft en sund relation till mat. Jag har pendlat ca 10 kg i vikt men aldrig varit riktigt överviktig eller underviktig. Den senaste tiden känner jag att jag helt har tappat kontrollen över mitt ätande. Varje dag när jag kommer hem från jobbet hetsäter jag. Jag har på 3 månader gått upp 6 kg fast jag tränar regelbundet. Kan jag få professionell hjälp fast att jag inte är överviktig? Jag har ingen livsglädje just nu och jag vill verkligen komma till rätta med mitt problem på något sätt. /Kristina
Hej, Du har möjlighet att få hjälp. Det låter som att du har ett problem med hetsätning och jag tycker att du ska höra av dig till en ätstörningsklinik för en bedömning.
171
|
Hej! Jag är 17 år och har sedan 9 månader tillbaka haft problem med hetsätning. Det händer varje vecka, med några dagars mellanrum. Jag äter stora mängder av mat i flera omgångar, och det har gått så långt att jag inte längre kan känna mättnad. Jag kommer ofta på mig själv med att äta, men då tänker jag ofta "Jag har redan börjat, så varför sluta? Jag har ändå inte kontroll längre". Jag mår jättedåligt efteråt och ser till att träna vid första bästa tillfälle. Jag har väldigt dåligt självförtroende och självkänsla vilket påverkar mitt ätande, då jag ibland äter fast jag inte är hungrig för att glömma bort allt annat som snurrar runt i huvuvdet. Jag har flera gånger bestämt mig för att sluta och få tillbaks kontrollen, men det håller bara några dagar och sedan är jag tillbaks på samma spår igen. Jag är inte överviktig, men inte heller smal. Har några cm för mycket runt midja, mage och lår som jag velat få bort länge för att få den kropp jag vill ha. Jag gick hos en psykolog några gånger, men var tvungen att sluta då tiderna inte passade. Jag pendlade i över en timme, och när jag fick nytt schema i skolan så blev det längre dagar och då funkade inte tiderna eftersom det blev för sent. Sedan dess kämpar jag vidare på egen hand, men det går inte bra. Min pojkvän försöker hjälpa mig, men inget funkar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för tiden för att träffa någon psykolog finns inte eftersom jag har så himla mycket i skolan hela tiden. Jag mår jättedåligt. Snälla, hjälp mig.
Hej, Du verkar ha alldelse för höga krav på dig själv, både i skolan och med vikten. Förr eller senare måste du börja prioritera dig själv. Våga slappa lite och göra sånt som bara är lustfyllt! Lättare sagt en gjort, eller hur? Det finns kanske en psykolog eller motsvarande på närmare håll än den du gått till tidigare. jag tror du behöver det. Vänliga hälsningar och hoppas du hittar vidare.
170
|
Jag tror att jag kan ha en ätstörning, en blandning av anorexi och bulimi. Jag pendlar mellan att äta mindre, äta inget och dricka massa vatten och tugga tuggumi. Jag mår inte bra och jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag vill självklart bli av med det som jag håller på med och därför har jag funderat flera gånger på att gå någonstans, men jag vet inte om jag klarar av det och jag tror inte ens att jag vill. Jag vill inte att någon ska veta, absolut inte min mamma, och jag tror inte att någon misstänker något heller. Jag hetsäter och känner mig äcklig och tjock. Jag vill inte göra det men jag kan inte stoppa mig själv. Jag vet att man ska ta hjälp, men jag tror inte att jag är redo att sluta än, och absolut inte att berätta för mina föräldrar. Jag är rädd att jag inte ska kunna leva normalt om det kommer ut och att jag inte ska kunna ägna den tid jag behöver åt skolan. Jag går nu i 9an och det är bara några månader kvar. Jag behöver all tid jag har till att plugga om jag ska komma in på den skolan jag vill. Vad ska jag göra?
Hej! Jag har kortat ner din fråga avsevärt. Du bekriver i din fråga, som mera är som ett längre brev, en oerhört stark ambivalens, dvs att man vill två mycket motstridiga saker samtidigt! Å ena sidan är du orolig för din hälsa och för hur du mår, å andra sidan är du rädd för att någon ska komma och ta sjukdomen i från dig. Du har en ätstörning, det är helt utan tvivel. Du vill inte söka hjälp eller berätta för någon, absolut inte mamma, om hur du har det, men å andra sidan vädjar du om hjälp i ditt brev. Hur är det att vara så kluven? Inte helt lätt, tänker jag mig. Du skriver även mycket om dina ambitioner omkring skolan och önskan att komma in på en viss gymnasieskola. Det låter på dig som att ätstörningssymtomen är en förutsättning för att du ska kunna pressa dig så hårt. Min önskan blir att din omgivning ska upptäcka hur dåligt du mår. kanske att du låter dem upptäcka det. Jag tror inte det är livsavgörande för dig om du kommer in på den där gymnasieskolan eller ej, utan det är kanske viktigare att du släpper in andra människor i ditt liv. Du verkar mycket ensam.
169
|
Hej! Jag hade i tidiga tonåren anorexi; nu är jag drygt 30 år och frisk. Anorexin bröt ut när jag var 13 år gammal. Mellan ca 9 och 11 års ålder hade jag kräkfobier (dvs. var varje dag mer eller mindre paniskt rädd för att kräkas), och jag undrar om ni vet om denna sorts fobi kan vara ett "förstadium" eller riskfaktor för att utveckla anorexi? Min mamma säger nämligen att en barnläkare varnat för detta vid besök hos läkare för mina kräkfobier, så jag undrar vad ni som forskar på området idag anser om detta eventuella samband. Själv är jag skeptisk. /Vänliga hälsningar Christina
Hej, jag är också skeptisk till ett starkt samband, även om det kan ha bidragit på något sätt. Hur mycket det kan ha bidragit är dock omöjligt att veta.
168
|
Hur påverkar ADD bulimi eller tvärtom?
Ett neuropsykiatriskt handikapp kan ju vara en försvårande omständighet, men omöjliggör inte behandling på något sätt. Det är viktigt att de som du går i behandling hos smaverkar och tar hjälps åt så att du får bästa möjliga hjälp.
167
|
Hej, jag äter inte frukost och inte lunch när jag är i skolan ! Och om jag typ tar en tugga på knäckebröd så får jag ångest.Jag försöker smita undan kvällsmaten hemme men mamma och pappa tvingar mig :( HJÄLP
Hej, Hur skulle du känna det om dina föräldrar lät dig komma undan med att inte äta? Skulle du tolka det som att de inte brydde sig? Att försöka må bättre genom att sluta äta fungerar aldrig i längden? Är du arg på dina föräldrar på något sätt? Ta upp det med dem hellre än att skada dig själv.
166
|
Jag vet inte vad jag ska göra av mitt problem. Idag är jag 20 år gammal. När jag var sexton började jag hetsträna och promenera väldigt mycket. På en vecka gick jag ca 10 mil och tränade minst fem, ofta flera pass kampsport. Jag lagade all mat själv och kontrollerade det jag åt väldigt noga. "Anorexiabarn" var ett uttryck som ibland kunde ramla ur munnen på någon skolkompis, vilket jag tog som positiv kritik, men jag visste ändå att jag var tjockare än genomsnittet. Sedan dess har jag genomgått olika känslomässiga stadier med mat, men tränar fortfarande väldigt mycket och har perioder när mat är ett jobbigt inslag. Att äta två pannkakor kan få mig att vilja kräkas för att det inte innehåller rätt sorts näring. Det är ju mest mjöl. När jag äter ensam, vilket jag ofta gör, kastar jag oftast hälften av det jag lagt på tallriken, oftast är det kolhydraterna som ryker. Men jag VET fortfarande att jag är tjockare än genomsnittet, trots att jag kan se mina revben. Lider jag av ortorexi?
Hej, det du beskriver låter som om du har en ätstörning, kanske anorexi. Du behöver söka hjälp. På vår hemsida finns en karta över Sverige. Du kan söka reda på var din ätstörningsklinik finns. Du kan må mycket bättre än vad du gör nu, slippa tänka på mat hela tiden! Du är värd det!
165
|
hej! jag har börjat träna 2-5 dagar i veckan på gym. snart har jag tränat i tre månader. jag vet att jag är smal men jag vill bli smalare! innan styrketränade jag men nu har jag bara börjat springa för jag vill få bort fettet. jag har blivit jätte kroppsfixerad, eller hur säger man? jag bryr mig jättemycket om min figur. jag har börjat äta mindre. jag äter ingen frukost, okej det har jag i stort sätt aldrig gjort men nu äter jag mindre i skolan och försöker äta mindre hemma på kvällarna och har slutat med alla kakor osv. får ångest när jag har ätit mycket eller någon onyttigt eller fett. jag vill träna! är det något fel på mig? är detta så kallade ätstörningar
Hej! Om det är en ätstörning eller inte du har är svårt att uttala sig om för mig, men att träna eller äta sunt behöver inte vara något problem. Du beskriver dock att du tänker väldigt mycket på träning, vikt och kroppsform vilket du också är frågande inför, och kanske tom lider av. Av det skälet bör du kanske ta kontakt med ngn ätstörningsenhet eller psykiatrisk mottagning i ditt område för att rådfråga dem om hur du bör gå vidare i detta.
164
|
Hej, jag har superångest över hur jag har ätit idag.. jag skulle vilja ha hjälp med att veta om detta är normalt.. jag är SJUKT orolig att jag ska ha gått upp i vikt (är normalviktig anorektiker)
frukost
fibergröt med 1dl mjölk
lunch
ungefär 3dl vaniljyoghurt med 2dl crunchy (flingor med mkt socker..)
mellanmål
1ciabata med smör och marmelad
middag
3pannkakor 1glas proviva
kvällsfika
2mackor 1glas proviva
sen så har jag prommeneat 20minuter.
Hej Lisa, du mår dåligt övervad du ätit. Du verkar tänka oprportionerligt mycket på mat. Hur rädd du än är för att se dig själv som sjuk, så misstänker jag att du liker av en ätstörning. jag rekommenderar dig att prata med någon professionell person om hur du har det, läkare sjuksköterska eller socionom. Du kan börja på din vårdcentral. Du är värd att må bättre än vad du gör nu!
163
|
Hejsan, jag har börjat kräkas upp allt jag äter. Jag vet inte varför det blir så, det bara händer, jag kan inte behålla någon mat överhuvud taget. Kan det bero på stress?
Hej! Utifrån det du skriver är det svårt att avgöra om det är självframkallade kräkningar det handlar om eller kräkningar du ej fysiskt kan styra över. I vilket fall är det oroväckande. Du bör försöka träffa någon och prata om detta. Vänd dig i första hand till din vårdcentral, men se också kartan här till vänster som anger vårdalternativ nära dig. Ta hand om dig.
162
|
Hej! Jag är en 17-årig tjej som har ett BMI på 17 och har varit sjuk i något som läkarna tror är virus i tre månader. Jag fryser, är trött, har huvudvärk, nästäppa, ont i kroppen och har den senaste tiden haft en kroppstemperatur mellan 37,3-38,3. Jag är orolig över att det ska vara någon allvarligare sjukdom, men läkarna står fast vid att det är virus. Blodproverna visar att sänkan och de vita blodkropparna är normala och de tycker inte det finns anledning att misstänka något annat trots att jag har varit sjuk tio gånger på tre månader! Min skolsköterska tycker att mitt förhållande till mat och vikt är stört och tror att det bl a beror på undervikten att jag blir sjuk så lätt. Jag har gått ner 7 kg på mindre än ett år, men detta har jag inte gjort medvetet utan det skedde pga en djup depression som jag hade i våras. Nu är jag rädd för att gå upp i vikt igen. Jag trivs i min nuvarande vikt och har svårt att se att jag är underviktig. Jag är mån om att äta nyttigt och att träna en hel del (när jag är feberfri vilket var ett tag sedan). Men de senaste veckorna har jag verkligen försökt öka portionerna och är noga med att äta frukost, lunch, middag och två mellanmål om dagen. Men jag unviker fortfarande fet och onyttig mat. Min fråga är nu om det läkarna tror är virus orsakas av min undervikt? Jag är ju inte mycket underviktig enligt mig själv. Jag har dessutom upptäckt att jag förmodligen är laktosintolerantKan det ha orsakats av min viktnedgång? Tacksam för svar!
Hej, Eftersom jag inte träffat dig har jag svårt att uttala mig tvärsäkert om ditt tillstånd. jag tycker att du kan lita på vad din läkare tycker. även om din viktnedgång prsakades av en depression, och inte primärt av en ätstörning, så upplever du ju själv en viss rädsla för att gå upp i vikt. Försök att äta varierat. Unvik inte någon mat alls. Om man delar in mat i onyttlig och nyttlig kan det leda till ätstörning så småningom. Tillåt dig att äta av alla sorters mat/livsmedel även energirika och s.k. onyttliga. Det är så du lättast kommer tillbaka till ett mer avspänt förhållande till mat och vikt, något du verkar ha tappat.
161
|
Vad är hetsätning som kommer och går och som inte alls går att stoppa när det är på topp! Allt ska ner och mycket men inget ut! Det här började efter en traumatisk händelse som hände för 26 år sedan. Jag har sökt hjälp vid något tillfälle men kände att ingen tog mig på allvar. Jag vill sluta med detta men klarar inte av det. Vad ska jag göra? vart vänder jag mig?
Hej, Jag tycker att du ska söka hjälp på en specialiserad ätstörningsklinik eller på ett ätstörningsteam. På KÄTS hemsida finns en karta över Sverige där du kan söka på "Sök behandling". Ätstörningar är problem som man behöver söka hjälp för! Bra att du tar tag i detta!
160
|
Hej! Jag vet inte om detta är en sorts ätstörning jag har därför frågar jag er om detta är normalt. Jag väger 64 kg och är 173 lång & hatar verkligen min kropp! varje dag när jag vaknar tänker jag på hur tjock jag är, varje gång jag tar på mig ett par byxor tänker jag på det och alltid när jag går förbi en spegel så mår jag dåligt, exakt alltid på dygnet tänker jag på min kropp. Jag får ångest över vad jag äter hela tiden. bara om jag äter en frukt får jag ångest... Äter frukost som vanligt ca 8.00 sen hoppar jag över lunchen och äter inte den förrens vid 15.00 då jag åt lite frysta bär (ca en dl). ibland blir jag hungrig och kan inte stoppa mig och äter tex en frukt och då får jag sån sjukt ångest så jag inte vat vart jag ska ta vägen.. och mellan 18.00-19.00 äter jag middag. äter inte speciellt lite kanske en portion, men jag är ändå aldrig nöjd med det jag äter för jag tycker alltid jag äter för-mycket! Detta är jättejobbigt, att alltid gå och tänka på vad man äter och får ångest för precis allt får mig bara att må jättedåligt!
Hej, du kan mycket väl ha en ätstörning. Det verkar som om en stor del av din tid går åt till att fundera över mat och din kropp. Min rekommendation är att du söker en ätstörningsenhet. Där kan du få hjälp med en utredning. På KÄTS hemsida kan du hitta var din närmaste ätstörningklinik finns. Se knappen Sök behandling.
159
|
Hej! jag är en tjej på 17 år och jag har haft problem med maten nästan så länge jag kan minnas. När jag var ca elva år så började jag hetsäta och må ännu sämre över min kropp än jag redan gjorde. Detta ledde så klart till viktuppgång och den högsta vikt jag haft var nästan 80 kilo till mina 163 cm. Dock sedan jag var fjorton så har jag haft perioder då jag spytt upp det jag ätit, tränat för att försöka bli av med det eller svälta mig själv. Dom senaste 3 åren har jag pendlat i vikt mellan 70-80 kilo och mått jättedåligt. Nu har jag dock i nästan 6 månader spytt upp i princip allt jag äter, mitt mål är att bara dricka vatten men jag misslyckas varje dag och ibland känner jag att jag måste spy fyra gånger om dagen. Så jag undrar om jag kan ha en ätstörning även fast jag är överviktig? och i så fall vad jag kan göra åt det utan att min mamma får veta, för jag tror inte att jag skulle stå ut om hon visste. /tacksam för svar
Hej! Man kan absolut ha en ätstörning även fast man är normalviktig eller överviktig. Som du säkert vet behöver våra kroppar och våra hjärnor bränsle i form av mat, vatten räcker inte. Det är därför inte så konstigt att du "misslyckas" med att hålla dig till att bara dricka vatten. Det låter väldigt påfrestande att du känner att du måste spy när du har ätit. Det är positivt att du vill söka hjälp! Du bör i första hand ta kontakt med din ungdomsmottagning eller BUP där du bor. Det är inte alls säkert att din mamma behöver informeras, men för att vara på den säkra sidan så bör du fråga den du pratar med om deras policy kring detta. Lycka till!
158
|
Jag är 23 år gammal. Jag har gått ner 6-7 kilo sen mitten av Januari.. Jag kan inte hålla min mat kvar, jag hetsäter till och från och måste senare (inom 30-45 min) spy upp det med "flit". Jag känner mig hungrig hela tiden, även efter jag har spytt.. Det här har uppkommit dem senaste 2 veckorna. Jag tränar 4-5 dagar i veckan och har tappat lusten till att gå dit men tvingar mig själv.
Hej! Det låter som att du mår ganska dåligt just nu och du borde nog prata med någon om dina bekymmer. Vi rekommenderar att du vänder dig till den specialiserade ätstörningsvården eller din husläkare. Sök gärna efter vårdalternativ med hjälp av kartan till vänster. Lycka till!
157
|
Jag kan inte sluta tänka på god mat och är aldrig nöjd när jag har ätit mig mätt utan fortsätter med efterrätter tills jag mår dåligt. Detta har resulterat i att jag har problem med min mage. Vad ska jag göra?
Att ha starkt sug efter mat kan bero på olika saker. Det du kan börja med är att göra självtestet "SCOFF" som ligger här på sidan. Där kan du få reda på om ditt sug verkar höra ihop med att du har någon slags ätstörning. Om du verkar ha det så kan du söka kontakt med vården. Om du inte verkar lida av en ätstörning så kan du vända dig till din husläkare för en hälsokontroll och ett samtal om ditt nuvarande lidande. Steg ett för en lösning är att ta reda på mer om vad problemet egentligen består av.
156
|
Hej jag är en 20årig kille som alltid har varit underviktig. För dryga året sen började jag träna och gick upp sju kilo. När jag märkte det ändrade jag min kost helt och kan inte sluta räkna kalorier, nu är jag underviktig igen och trött hela tiden, har mindre lust och mår konstant illa. Äter jag inte mår jag illa för jag vet att det är dåligt för mig, äter jag mår jag illa för det istället. Jag får kommentarer om att jag måste äta mer, blivit så smal osv och eftersom jag inte har någon avsikt att visa revbenen överäter jag nu sen en vecka tillbaka vilket får mig att må ännu sämre. Till frågan: Kommer illamåendet försvinna när min vikt blir normal?
Du berättar att du alltid har varit underviktig. Vet du orsaken till det? Om ditt illamående kommer att försvinna när vikten blir normal går inte att svara på utan att veta mer om ditt allmäntillstånd. Om du inte har gjort någon läkarundersökning så tycker jag att du bör göra det. Du kan också ta vårt självtest här på sidan för att se om du verkar lida av en ätstörning, för i så fall är det bra om du kommer i kontakt med den specialiserade ätstörningsvården.
155
|
Jag är 23 år och har vägt 120 kilo och nu de senaste året har jag gått ner 45 kilo och ligger på normalvikt. Jag tänker och räknar kalorier. Jag svälter vissa dagar, väger mig fast jag bara druckit vatten och när jag väl äter spyr jag upp det. Jag har kräkts i snart 6 månader varje gång jag ätit. Ibland hetsäter jag för att senare spy upp det. Familjen vet om att jag spyr ibland men de tar mig inte på allvar och inte min psykolog. Jag vill gå ner till 65 kilo till min längd av 175. jag är beroende av träning och så lite mat som möjligt och är beroende av min våg. Vad skall jag göra?
Du har utvecklat ett ätstört beteende som är skadligt för dig. Du behöver nog få hjälp med att komma ur detta och kanske behöver du också kunskap om vad kroppen behöver och hur du ska äta för att ha en normalvikt. Det finns mycket "matmyter", t ex felaktiga uppfattningar om att man ska svälta sig eller kräkas om man vill gå ner i vikt, men dessa beteenden är alltid fel och mycket skadliga. Om du tycker att du inte kan prata med den psykolog du träffar nu om de här sakerna så kan du själv söka dig till den specialiserade ätstörningsvården. Sök gärna via kartan här till vänster.
154
|
Hej! jag är 13 år & är ca 154-155 cm lång & väger ca 40-43 kg. Jag säger ofta att jag är tjock & måste banta, vilket jag försöker göra varje dag men jag blir alltid hungrig & äter ändå i skolan. Men får alltid ångerst & springer då varje kväll. För några veckor sedan vägde jag ca 39 kg & hade då lyckats rätt så bra & kommit närmare mitt mål att väga 35. Jag säger ofta till min bästis att jag ska banta osv, & hon säger att jag då kommer att få anorexia & att hon då inte längre är min kompis. Känns rätt tungt att inte ha hennes stöd i detta. Jag tycker att jag är tjock & överviktig. Bör få svar så att jag vet hur jag ska göra & om jag är överviktig eller har någon ätstörning. Kram!
Dessvärre har din kompis rätt - du riskerar att utveckla anorexia om du fortsätter att gå ner i vikt. Därför tycker jag att det är starkt av henne att markera att hon inte tycker att det är okej att du försöker gå ner i vikt. Redan i din nuvarande vikt så är du smal och ska absolut inte gå ner i vikt. Du kanske skulle må bra av att prata med någon, t ex skolsköterskan eller en förälder om dina tankar och känslor. Att gå ner till 35 kilo kommer inte alls att vara bra för dig, du kommer bli trött, sjuk och olycklig i både kroppen och känslorna. Ta hand om dig!
153
|
Hej. Jag är 17 år och bor i Stockholm. Jag har gått ner 15 kg på mindre än ett halv år och mitt BMI ligger väl på en 19-20 sådär. Jag tränar nästan varje dag, har 1-2 vilodagar i veckan. MAX! Jag tränar för att må bra och för att hålla mig i form. Nu på senaste tiden börjar folk kommentera hur ja ser ut. Att min ryggrad sticker ut som små bollar bak på ryggen, att mina skulderblad sticker ut som vingar och mina revben syns både bak på ryggen och famifrån. Jag har knappt några former kvar. Från att va väldigt kurvig till helt platt. Jag känner mig helt vilsen. Jag äter två måltider om dagen, max. Nu på sista tiden har ja börjat hoppa över middagar också. Luch har ja inte ätit i skolan på ett halvår ungefär och oftast inte hemma heller. Jag är livrädd för att gå upp i vikt. Jag har ADD som ja nyligen fick reda på. Jag har gått hos en psykolog i 3 år cirka en gång i veckan hos BUP och har nu blivit erbjuden behandling på södersjukhuset hos DBT teamet. Men nånting är fel med min kropp också. Min mens har alltid varit regelbunden men nu har ja inte ens någon. Det var 1 ½ månad sen ja hade min mens sist och då är de bara en liten blödning som varar i 2 dagar max. Jag fryser jämt, sitter här med dun täcke och mössa på mig inomhus. Jag vet inte va ja ska göra, vem ska ja prata med. Hjälp
Det låter som att du har det jättejobbigt just nu! Du har långsamt glidit in i ett beteende som verkar vara en ätstörning. Det jag tycker är bra är att du redan har kontakt med psykolog och DBT-teamet. Det betyder att du har kontakt med professionell personal som kan hjälpa dig. Det viktigaste är att du talar om för dem hur du mår, först då kan du få hjälp. Om din psykolog eller DBT-teamet inte vet hur de ska hjälpa dig med själva ätstörningen så kanske de kan ordna ett samarbete med ätstörningsvården. Bra att du frågade! Önskar dig lycka till!
152
|
Är intresserad att få lära mig mer om de bekymmer som en mamma med ätstörningar kan möta med sitt lilla barn. Litteratur? Forskning?
Under fliken Patient & anhörig kan du klicka på rubriken "Graviditet och ätstörningar" i vänstermenyn. Där hittar du en massa information om ätstörningar både under och efter en graviditet.
151
|
Hej! Jag har ett problem, jag kan inte sluta äta, jag trycker i mig tills jag knappt kan äta mer och äter konstant när jag är ensam, i sällskap äter jag gärna så lite som möjligt för att jag skäms över att äta för mycket. Detta har pågått länge men i perioder men nu känns det som om jag fastnat i det. Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer, jag ser ner på mig själv, hatar mig själv, förstör för min omgivning eftersom jag själv mår dåligt. HJÄLP!
Hej, Detta är problem som har en så stark negativ inverkan på ditt liv att jag tycker att du ska söka hjälp på en specialiserad ätstörningsklinikeller på ett ätstörningsteam. På hemsidan kan du få vägledning över var du kan söka dig beroende på var du bor. Eftersom detta är något som är svårt att själv ta sig ur är det bra om du får hjälp till detta.
150
|
Jag tror att jag har lidit av en början till en ätstörning i flera år, men märkt av det som mest för något år sedan. Jag slutade äta i skolan och slutade äta efter klockan 15, alltså fick jag frukost som mest när jag gick i skolan. Jag slutade äta godis, chips och annat. Till att börja med var mitt mål att gå ner till 58 kg, men sedan gick jag ner mer och mer i vikt, och det gjorde mig glad. Nu har jag ett BMI på 17 och mår jätte dåligt om jag äter något alls. Jag har funderat på att gå till apoteket och köpa något laxerande medel så att jag skulle kunna gå ner mer i vikt, men vågar inte göra det när jag bor hemma med en familj som redan misstänker ätstörningar. De tjatar på mig att jag ska äta mer och jag klarar det inte. Jag vill inte lyssna på folk som tjatar på mig. Jag har också ofta ångestattacker för de gångerna jag hetsäter under vissa perioder och när jag äter sötsaker. Jag tränar minst 8 timmar per vecka för att träna bort allt det jag har ätit. Borde jag söka hjälp?
Hej, jag tycker att det är lämpligt att du söker hjälp. Du beskriver att du har ett ohälsosamt beteende med associerade tankar om att gå ned ytterligare i vikt. Du visar genom detta dock även att du inte mår alls bra och att du kanske känner ett behov av att bryta mönstret. Om tilltar på KÄTS hemsida kan du få vägledning över var i din omgivning du kan söka hjälp för dessa problem.
149
|
Hej! Jag får ångest om jag äter något efter 15.00 och äter högst en näve mat, och äter mest bara lunch och skippar resten. Många har sagt åt mig att jag har en ätstörning, och jag har börjat inse att jag i alla fall har en början till en ätstörning.. Ska jag söka hjälp för det?
Hej,det är vanligt att det är svårt att förstå att man har drabbats av en ätstörning, speciellt i början av förloppet. I ditt fall tycker att risken är stor att du har en ätatörning. Det är i alla fall bra om du söker hjälp och får det utrett.
148
|
Hej. Jag är en tjej på 18 år som har haft ätstörningar i ungefär 1 år. Jag insåg först inte att jag hade en ätstörnig (trodde att man var tvungen att spy och inte äta alls för det) men har nu insett att så är fallet. Dessvärre kan jag inte bara sluta med mitt beteende. Jag jobbar sedan jag var 15 år som modell. När jag var 15 var jag mindre, men med åldern har jag börjat lägga på mig vikt, speciellt runt höfterna, vilket inte är acceptabelt. Därför svälter jag mig. Det känns bra. Dessvärre börjar jag hettsäta efter nån dag, ibland så pass att jag kräks av all mat. Jag kan helt enkelt inte äta en normal måltid längre. Ofta vill jag inte äta eftersom jag vet att jag kommer äta alldeles för mycket och må jättedåligt. Vad ska jag göra? Jag äter ofta i smyg så ingen ska se mig. Det är som att det inte händer då. Detta är också osmart eftersom jag då måste äta igen in för folk senare så någon ska se att jag faktiskt äter och överäter igen. Detta är jättejobbig. Jag är fixerad vid mått, kalorier och vikt. Snälla, hjälp mig. Tack
Hej, när du så levande beskriver hur du har det,är det tydligt att du lider av en ätstörning. Mitt förslag är att du ska söka hjälp på en enhet som är specialiserade på ätstörningar. Du behöver få hjälp att acceptera din kropp. Detta kanske känns omöjligt för dig just nu, men är faktiskt enda sätten. Du tror och upplever dig som för tjock när du i själa verket, om du var fri från ätstörningen, skulle kunna vara glad och tycka om dig själv. Sådana här problem behöver man hjälp med,du också.
147
|
Hej! jag har nyss fyllt tretton år. jag misstänker att jag kan ha ätstörningar. har gjort flera test över internet som säger att jag med all säkerhet har anorexi. Jag tror inte på det till 100 % men ändå. Jag får ofta ångest när jag äter,fast inte om jag hetsar. jag räknar kalorier varje dag och gör minst 2800 situps i veckan. Min skolsyster höll förr på att väga mig. Nu väger 42 kg till mina 161 cm och hon väger mig inte längre. Jag har en målvikt på över tio kg mer.Jag är alltid kall om händerna och fryser lätt. Jag säger ofta att jag inte är hungrig,min mamma misstänker säkert något. Min avlägsna släkting har haft svår anorexi,min mamma har bantat, kanske har det påverkat mig en del? Jag tycker själv att jag är tjock och är nästan aldrig nöjd med dagen. Jag hatar när folk kommenterar min vikt för det känns som att dom ljuger.Om jag ätit under 300 kcal är jag nöjd ibland, men det blir ofta en massa onyttigt. Jag hatar att spy men gör det ändå ibland, jag började räkna kalorier i somras, men känns nu som att det kanske går överstyr.Jag läser ofta fakta om ätstörningar och blir lätt uppslukad... jätterädd för olika fetter,har aldrig smör förutom på hets. har ingen bra relation till min bästis, som ibland gör det värre.. så vet inte vem jag kan prata med. fast egentligen vill jag ju inte bli normal... är som två sidor. Att inte kunna äta normalt utan ångest och hets,är det verkligen normalt?.Jag har aldrig haft mens och har väldigt små bröst.Sitter nästan alltid hemma,mår bra om jag är hungrig och seg i knäna. Har frågat här förut men inte fått svar. snälla, snälla svara, jag måste få veta om jag kanske har ätstörningar!
Hej kära trettonåring! Jag har kortat ner din fråga en hel del, hoppas du känner igen dig ändå. Du mår inte alls bra och jag är säker på att du har ätstörningar. Du och din familj behöver komma till tals med varandra om detta. Du beskriver din kluvenhet inom dig. Å ena sidan är du orolig för din fysiska och psykiska hälsa, å andra sidan vill du gärna fortsätta att använda ätstörningen som en flykt från allt annat som också kan vara jobbigt i livet. Prata med din mamma och säg att du har ätstörningar. Det kan vara så att du har en extra sårbarhet för att utveckla ätstörningar pga en genetisk(ärftlig)belastning. Ätstörningen är inte ditt fel, eller din mammas, utan någonting som kan drabba en person pga av olika olyckliga omständigheter. det som vi vet är att ju tidigare du söker hjälp, ju större chans är det att du blir helt frisk!
146
|
Hej. Om man väger 51 och är 1.79 cm lång, ständigt tänker på mat & sånt, vill gå ner mer i vikt, svälter mig själv i flera dagar, äter små portioner och tycker jag själv är fet, finns det risk / har jag någon ätstörning då?
Ja, tyvärr är det så att allt du skriver tyder på att du har en ätstörning. Jag rekommenderar dig att söka dig till din närmsta behandlingsenhet i kartan till vänster. Sköt om dig och lycka till!
145
|
Jag vet inte vad som har hänt, men än att jag har blivit så fixerad vid min kropp. Allt började med att jag skulle gå ner i vikt efter två barn. Lyckade gå upp 22 med första och 18 med andra, har lyckats gå ner till att jag bara har 2-4 kg kvar. Men det är egentligen inte vikten som jag hänger upp mig på utan måtten och utseendet. Jag väger och mäter mig i stort sätt varje dag och får ångest ifall vågen visar att jag gått upp och straffar mig själv, genom att äta mindre eller träna.
Jag vill och har beställt en tid till plastik OP. Jag är bara 23 år gammal, jag skulle göra allt för att känna mig attraktiv igen.
Jag lägger enorma pengar på bantnings piller, vitamier, dietar och dyligt. Jag lider av en depresstion sen långt tillbaka och har böjat äta Citaoplam sen 3m tillbaka.. Jag vågar inte gå till läkaren eftersom jag vill så gärna göra min plastik OP, men jag är rädd att jag kommer dras längre ner i fixeringen innan det ärför sent.
Hej, jag kortade ner din fråga avsevärt. Hoppas att du känner igen dig. Om du läser detta så vill jag be dig att söka hjälp för din ätstörning så fort som möjligt. Du ger din kropp på tok för lite näring och ditt självhat beror på att du är fast i ätstörningens onda cirklar. Du kommer inte kunna tycka om dig själv om du opererar dig, eller fortsätter med bantningsdieter. Självacceptans kommer inifrån. Sök upp läkaren som skriver ut dina antidepressiva mediciner och berätta hur du har det. Om du vill orka ta hand om dina barn så behöver du söka hjälp för dina psykiatriska problem.
144
|
Hejsan! Jag har haft anorexi, var "frisk" ca 1 år, sen blev jag gravid och slutade röka och i stället för ciggen blev det godis. Gick inte en meter utan mitt godis. Nu är mitt gullefjun snart 4 år. Och så fort hon somnat åker godiset fram, jag äter å äter tills jag får ångest, känner mej fet å äcklig...jag har problem med mina tänder värker i munnen på mej mesta dels hela tiden. Är detta en form av ätstörning??
Sen undrar jag även om ätstörningar är ärftligt?
Det låter som att du kan ha utvecklat en ätstörning som brukar kallas för hetsätningsstörning. Hudvuddraget i denna ätstörning är just att man under en begränsad tid, t ex två timmar, äter betydligt mer än de flesta människor skulle anse normalt under rådande omständigheter samt att man upplever en kontrollförlust över vad eller hur mycket man äter och kan uppleva att man inte kan sluta äta. Man kan säga att ätstörningar i viss mån är ärftligt. Vad man vet idag så finns det ingen särskild "ätstörningsgen" utan det man ärver är snarare en generellt ökad känslighet för att utveckla ätstörning. Den viktigaste faktorn är kanske ändock det sociala arvet. Barn ser och tar efter det föräldrarna gör. Jag kan inte säkert säga att du lider av en ätstörning, men jag tycker ändå att du både för din egen och för ditt barns skull bör söka hjälp för ditt förhållningssätt till mat eftersom det verkar orsaka dig en hel del lidande.
143
|
det är såhär, jag har varit bulimiker i ca sex år nu, är sexton. Men nu har jag blivit underviktig och omgivningen har reagerat. Jag hade själv inte insett hur smal jag var förrän jag såg bilder och skolsystern sa att jag var tvungen att väga mig en gång i veckan. Jag tycker inte det är fint att vara så smal som jag är, absolut inte. Jag vill ha kurvor och former. Ändå, så fortfarande när jag äter mycket får jag världens ångest, trots att jag vill gå upp i vikt.. Åt precis en del glass, men jag fick sån ångest så jag var tvungen att kräkas upp den..... vad ska jag göra?
Hej, Du befinner dig i en förändringsfas och det är inte konstigt att ångesten övermannar dig. Försök ta hjälp av människor i din omgivning. Ät glass i sällskap med någon som vet om ditt probelm och kan stötta dig när ångesten kommer! Det är ju bra att du ser att du är för smal! Ge inte upp. det kommer att gå lättare och lättare att uthärda oron som uppstår när du ätit något förbjudet.
142
|
Hej! Är en tjej på 21 år som funderar på om jag behöver söka hjälp. Jag har känt mig deprimerad sedan jag var 16 och det verkar bara bli värre och värre. Jag är så trött, orkar inte träffa kompisar, har gett upp mina fridtidsintressen, har svårt att sova om nätterna och kan vakna mitt i natten och snäser och är otrevlig mot familjen (brukar oftast stänga in mig på rummet för att vara ifred). Jag har väldigt dåligt självförtroende och självbild i övrigt och mitt problem med mat gör inte saken bättre och har blivit riktigt illa. Jag gick nyligen ner många kilon och tränade regelbundet varje dag. Innan detta har jag ätit väldigt dåligt. Dvs, hetsätit utan anledning och jojobantat i flera år. Nu så har det börjat igen och jag hetsäter mer än någonsin (t ex minst 2 chipspåsar och 200 g choklad på mindre än en timme varje dag) och detta ger mig otroligt dåligt samvete fast det är lugnande för stunden. Det som skrämmer mig också är att jag på senaste tiden har börjat kräkas upp efteråt pga jag mått så dåligt av detta. Jag har försökt att prata med mina föräldrar om detta (fast jag har inte nämt kräkningarna) för att få hjälp men de säger att jag inbillar mig i stort sätt. Så min fråga till er är; är detta inget att ta seriöst? För jag vill inte ta upp någons tid liksom. P.S Jag är 178 och vägde tidigare 58, men nu måste jag ha gått upp otroligt många kilon! Tacksam för svar!!
Jo, detta är något att ta seriöst. Var inte orolig för att du skulle "ta upp någons tid". Du har helt uppenbart ett ätstört beteende och eventuellt lider du även av någon form av depression. Både ätstörning och depression går att behandla och bli frisk från. Jag tycker att du ska söka vård så att du kan börja umgås med vänner och intressera dig för dina fritidsintressen igen, ha ett stabilt humör ett bra självförtroende och ett normalt ätande. Bry dig inte om ifall andra säger att du "inbillar" dig. Det är bara du själv som vet hur du faktiskt mår. Lita på din egen känsla av att något faktiskt är fel just nu. Lycka till!
141
|
Min syn på mat är skev och det vet jag, men jag har alltid varit såhär sen jag var liten och nu är jag rädd att det går överstyr. Jag flyttade hemifrån för ungefär fyra månader sen och min mathållning är hemsk. Jag hatar att äta, det handlar inte mycket om vikt utan mer om att jag inte vill äta. Jag kan må illa fysisk när jag äter eller lagar mat. Jag äter väldigt ensidigt, samma om och om igen. Jag är bara inte intresserad av mat. Jag är normalviktig 170cm 60kg. Jag äter en gång om dagen, aldrig två. Jag pallar inte med det. Jag lever och mår hyfsat bra så jag vill veta om det är ett problem och vad jag isåfall ska göra åt det? /A
Hej, i ditt brev låter det som...å ena sidan är det inte ett problem....men å andra sidan är det ett problem....hmmm. Du verkar ju inte lida någon fysik nöd av att äta som du gör, men du verkar tycka det är jobbigt i alla fall? Det låter väldigt lustlöst och tråkigt det du beskriver. Hur är det om du äter tillsammans med andra, eller om någon du tycker om, lagar mat åt dig? Förändras din upplevelse av mat och ätande då? Det verkar inte som om du har en ätstörning i vanlg bemärkelse.
140
|
Kan man ha biverkningar av milda ätstörningar, när man är frisk från dem? Jag bantade (1200 kalorier/ dag) ca fyra, fem dagar i veckan växelvis med hetsätning, i sex år, slutade i våras. Jag mådde förstås väldigt fysiskt dåligt, men var aldrig i närheten av undervikt (pendlade mellan ca 57-61 kg, 166 cm lång) och spydde aldrig. Nu äter jag bra, men har väldigt dåligt minne och tappar balansen ofta, benen liksom viker sig under mig. Folk i min närhet, tror det är för åren med ätstörningar, men jag har väldigt svårt att se hur en sådan mild form skulle kunna ge efterverkningar? Är 25 år, så var rätt gammal när det började. Tack på förhand!
Man kan lida av svåra ätstörningar utan att vara underviktig. Du säger själv att din ätstörning var "mild", men det är inte säkert att den verkligen var det. Huvudsaken är ju förstås att du nu äter bra och att du har kommit ur din ätstörning! Vad gäller dina symtom på dåligt minne och balanssvårigheter så är det svårt att säga vad det kan bero på. Att ätstörningen skulle ha orsakat några permanenta minnessvårigheter eller balanssvårigheter är dock inte sannolikt. Det skulle däremot kunna vara utlöst av stress eller ångest eller så skulle du kunna ha något virus i kroppen. Det kan också vara så att du har någon näringsbrist. Lågt järn kan exempelvis ge upphov till symtom som liknar de du beskriver. Det är säkert inget farligt som du har drabbats av, men jag tycker att du ska boka en tid för en hälsokontroll hos din läkare. Fundera också över din livssituation. Har du mycket stress omkring dig eller har du genomgått någon förändring i livet på sistone eller känner du dig nedstämd? Det är viktigt att både kropp och känsoliv är i balans för att vi ska fungera optimalt. Lycka till!
139
|
Jag har precis slutat svälta efter en ett par års svängningar mellan överträning och bantande. lägsta vikt jag minns är 49 kilo. jag är 168 cm lång. har kastat bort vågen, och har till min stora fasa drabbats av hetsätningsattacker. jag överäter med minst 500 kcal per dag, men vill absolut inte gå upp i vikt. hur ska jag få grepp om situationen?
Hej, det låter som du under flera år har haft ätstörningar. Har du sökt hjälp någon gång? Många tror att de borde klara av problemen på egen hand men vår erfarenhet är att det krävs proffessionell hjälp. Du behöver någon som stödjer dig så att du kan normalisera ditt förhållande till mat, vikt och träning.
138
|
Jag är 18 år gammal och mår extremt dåligt av mig själv och min vikt. Jag vet att jag absolut inte är överviktig men tycker ändå att jag är tjock. Jag har känt så här i mer än ett år men inte gått ner speciellt mycket i vikt, i vissa perioder äter jag normalt och i vissa äter jag väldigt lite, så jag pendlar hela tiden i vikt. Dock är det inget som någon märker. Och även om jag har perioder då jag äter normalt mår jag alltid extremt dåligt av det och tänker att jag måste gå ner i vikt. Orkar inte med den här ångesten längre, men känns inte som att jag är tillräckligt "sjuk" för att söka hjälp.
Ibland när vi mår dåligt och vill hitta orsaken till varför det är så, så kan det hända att vi drar slutsatsen att det har något med vårt yttre att göra, till exempel vår kropp eller vikt, och att lösningen är att förändra detta. Man kan fastna i en övertygelse om att "bara jag går ner i vikt så kommer ångesten att försvinna". Det är dock sällan fallet att viktminskning tar bort ångest. Eftersom du är medveten om att du inte är överviktig så finns det ingen som helst anledning för dig att gå ner i vikt. Det är förmodligen inte din vikt som gör att du mår dåligt (förutom om du är underviktig och/eller i svält för detta leder ofta till ångest), även om du upplever det som så just nu. Däremot kan det finnas anledning att du får hjälp med din ångest, som du skriver att du inte orkar med längre. Om du känner dig osäker på om ätstörningsvården är rätt ställe för dig att vända dig till så kan du exmpelvis boka en tid hos ungdomsmottagningen eller hos din husläkare. Där kan du få hjälp med att få en bedömning av vad din ångest handlar om och hur du kan bli fri från den.
137
|
Hej! Jag har haft mycket problem med ätstörningar och då främst hetsätning. Nu är det 2,5 år sedan jag blivit av med själva hetsätningen men jag har ännu inte blivit helt av med mina mat-problem. Mitt största bekymmer just nu, och det har jag haft i över ett halvår, är att jag vissa dagar känner en stark hunger. Denna hunger går inte över hur mycket jag än äter och det är olidligt! Har ni tidigare erfarenheter om detta och vad man ska göra åt det? (Jag är 23år, 163cm lång och väger 49kg.)
Gratulerar till att du har blivit av med dina hetsätningar! Du berättar att du ibland lider av svår hunger. Detta kan orsakas av flera faktorer. När jag tittar på din längd och vikt så kan jag konstatera att du är lätt underviktig och då blir min första misstanke att detta kan vara orsaken. Kroppen har en strävan efter att uppnå en "inbyggd" normalvikt som är individuell för alla människor. Hos de flesta ligger normalvikten på ett bmi mellan ca 19-25. Detta skulle för dig innebära att du borde väga 51-66 kg. Din starka hunger kan alltså bero på att din kropp vill att du ska äta mer så att du uppnår din individuella normalvikt. Mitt tips till dig är att gå upp några kilo och se om detta på sikt kan göra att den starka hungern avtar.
136
|
Hej! Ni verkar ha en väldigt bra och seriös hemsida, vilket bra jobb ni gör! Jag har egentligen ingen ätstörning, men grejen är att jag hade det fram till i våras. Problemet är nu hur jag kan övertyga min pojkvän och en av mina närmsta vänner om att jag verkligen inte har det längre. Jag vet att det är vanligt med förnekelse, men det handlar inte om det, utan jag mår verkligen bra nu , är normalviktig och äter mig mätt varje dag. Problemet är att de tror att jag fortfarande har det, och misstolkar allt, t ex om jag säger att jag är för tjock, ser de det som ett tecken. Hur kan jag övertyga dem?
Hej, Om du verkligen är fri från dina tidigare problem tror jag inte att du behöver lägga ner kraft på att försöka övertyga någon. De kommer att släppa sin oro så småningom.
135
|
Jag är en 22 årig tjej som är 1.84 cm lång och väger 55 kilo alltså har jag ett bmi på 16.2. Först så började det med att jag och en kompis började att tävla att bara äta 175 kalorier per dag och sen så började vi med att bara tugga tuggummi och nu sedan den 1 november så dricker vi bara vatten. Jag blir kallad till vårdcentralen varje vecka för att läkaren vill kolla puls, blodprover och blodtryck. Jag tränar varje dag ca 4 timmar per dag. Och jag tycker fortfarande att jag är tjock. Mina föräldrar på pekar varje dag att ohhh vad du är smal, ush vad man ser dina revben, rygg kotor, nykelben och så. Att dom alltid skall klaga på mig. Vad skall man göra åt detta att dom tjatar på mig och hur kan man få hjälp med att inte vara så trött, sover mycket, orkar inte springa längre, blir trött fort, och har fått jätte ont i mina leder. Har en massa ångest!!!
Vad bra att du frågar hur du kan få hjälp. Utifrån din berättelse så står det helt klart att du lider av en ätstörning och att du har det svårt och jobbigt med både kroppen och känslorna. Det här är något som den specialiserade ätstörningsvården kan hjälpa dig med. Genom att söka hjälp kan du bli pigg och glad igen. Du kan leta i kartan till vänster efter vilken din närmsta klinik är.
134
|
Hej! Jag är en kvinna på 37 år som har märkt att jag har en tendens att äta bort min ångest i vissa lägen. Jag har väldigt svårt att äta på regelbundna tider, känner mej oftast inte hungrig. Jag har haft kortare perioder då jag ätit väldigt lite och då upplevt en känsla av att nästan vara hög. Då jag tillbringar mycket tid med min särbo äter jag hyfsat regelbundet men då jag är ensam glömmer jag ofta att äta. Är nu lite undrande över mitt förhållande till mat och har fått frågan av folk runt omkring mej om jag har ätstörningar. Jag tycker själv inte att jag är besatt av mat. Men får helt enkelt inte till rutinerna och skulle vilja gå ner i vikt.
Ätstörningar kan se ut på lite olika sätt för olika personer och det är svårt att svara på, utifrån din beskrivning, om du lider av en ätstörning eller inte. Prova gärna att göra självtestet på startsidan. Det kan förhoppningsvis leda dig vidare i dina funderingar och kanske hjälpa dig att närma dig ett svar på din fråga.
132
|
Jag svälter mig ena dagen, hetsäter och spyr andra, hetsäter utan att spy tredje ...äter hälsosamt och tränar 4de osv osv... har ständiga skuldkänslor och tänker konstant på min figur, har jag en ätstörning och isf vilken?
Jag tror helt klart att du har en ätstörning. Vilken typ av ätstörning går däremot inte att svara på utan att ha mer information om dig. Jag tror att det skulle vara bra för dig att söka hjälp för din ätstörning.
131
|
Hej! Har många gånger tänkt tanken att jag har någon typ av ätstörning. Har ett BMI på nästan 25 vilket är något som får mig att må dåligt. Lider troligtvis av hetsätning då jag ibland inte kan sluta äta. Har helt tappat uppfattningen av hur mycket man borde äta, vad en normal portion är. Vill alltid äta så lite så möjligt. Har en destå mindre, destå bättre attityd. Kommer också på mig själv med att få ångest när jag äter bland folk, speciellt om jag äter något onyttigt. Då känner jag inte smaken av de jag äter utan vill bara tugga och svälja. Hatar när jag äter stora mängder mat, vill alltid straffa mig själv genom exvis mycket träning, lite mat (vilket inte håller speciellt länge). Går i vågor hur ofta detta händer, ibland varje dag och ibland varanan vecka.. Försöker också sätta upp förbud, vill ha kontroll. Vill bara ha någons tanke ang detta tänk och beteende. Gärna tips på var man kan hitta information om bra matvanor (vad, hur mkt osv).. (Min vikt påverkas väldigt sällan, men de minsta plus på vågen och jag får så att säga panik).. - Ibland känner jag att jag inte orkar bry mig, att jag bara vill ge upp - att drop hade varit ultimat - att jag och mat borde gå skilda vägar då vi sällan kommer överrens.. Sen jag flytta hemifrån äter jag sällan riktig mat, utan de blir mkt godis och mackor. Är som sagt väldigt tacksam för en åsikt och ev tips..
Du är normalviktig men är upptagen av tankar på att du är för tjock och det låter som att du för ett ständigt krig mot maten och din kropp. Fundera gärna över hur det kommer sig att du "krigar".
En bra måltidsordning består av att man äter tre huvudmål (frukost, lunch och middag) samt två till tre mellanmål varje dag. Lagom är bäst, både vad gäller mat och träning. Strävar man efter att äta minimalt så slår det nästan alltid över efter ett tag i att man vräker i sig massor. Det är bättre att äta lagom mycket varje dag. Se dig omkring hur andra människor äter. Vad är en normalportion för dem? Diskutera med andra, iaktta människor på restaurang.. Det finns många sätt att ta reda på vad en normalportion är. Håll dig dock borta från information om bantning och dieter. Det kan ofta göra mer skada än nytta när man redan har en problematisk relation till mat och ätande. Lycka till!
130
|
Det hela började när jag för 3 år sedan började läsa på högskola. Jag bestämde mig samtidigt för att gå ner några kilo. Tyvärr kunde jag inte sluta fast jag vägde 45 kilo och hade ett BMI på 16.4. Sedan Blev jag deprimerad och drabbades även av en psykos som jag fick mediciner mot. Då gick jag upp i vikt och blev väldigt deprimerad. Jag blev frisk från psykosen och depressionen och kunde minska och till slut sluta med medicinen. Nu har jag fått svårt att äta det började smygande nu kan jag bara äta ett mål om dagen och det är en fjärdedels portion och jag är väldigt insatt i vad den maten innehåller i form av fett och kalorier. Jag är känslig för kommentarer som rör vikt och är mer irriterad än förrut. Jag har inte samma kondition som förrut utan får hoppa av cykeln i uppförs backar och ibland även när jag cyklar vanliga sträckor då det känns som jag håller på att svimma. Är också orolig för julbordet och har varit det under flera månader nu. Har ätit bantningspiller ett tag men de gjorde att jag fick så ont i magen så jag var tvungen att sluta fick sån ångest utan dom så jag var tvungen att börja med laxermedel istället. Har slutat med det också men nu äter jag som sagt nästan ingenting istället. Har börjat träna mera också. // Tack på förhand
Du verkar ha gått igenom en oerhört tuff period i ditt liv. Som tur var fick du hjälp mot både psykosen och depressionen! Det verkar dock som att du lider av en ganska allvarlig ätstörning, och utifrån vad du berättar så verkar du inte ha fått behandling för den. Det är jättebra att du på egen hand har lyckats sluta med så kallade "bantningspiller" och laxeringsmedel! Men, det är ett stort problem att du knappt får i dig någon näring och att du har så mycket ångest kring ätande och vikt. Din kropp börjar på allvar säga ifrån, du är nära att svimma och har minskad muskelstyrka. Det är din kropps sätt att tala om för dig att det inte håller att äta på det restriktiva sätt som du gör. Det går att övervinna ätstörning, och det finns vård att få så vänta inte utan sök hjälp idag!
133
|
Hej! Är 31 år, haft ätstörningar sen jag var 13 år (bulimi de senaste 9 åren). Min kille har en dotter på 10 år som är lite osäker i sig själv och därför inte vet "sanningen" om mig. Är jättesvårt för mig bl a när vi alla ska äta mat, blir stressad och får panikångest, känner mig uttittad, sitter bara i min egna värld, konverserar ingenting. Hur ska jag träna, tänka, så jag kan hantera situationen bättre? Slutar alltid med att jag vräker i mig och sen kräks, eller äter bara lite. Har gått på beh under åren, har inte haft samtalskontakt sen i somras. Vill så gärna kunna klara att äta med andra förutom min pojkvän, men jag vet inte hur. tacksam för svar
Du skriver att du haft behandling under åren, men nu inte haft någon samtalskontakt sedan i somras. I din beskrivning tycker jag att det låter som att du inte blev färdigbehandlad, eftersom du beskriver typiska ätstörningssymtom som hetsätning, kräkning och ångest och oro kring mat och ätande. Jag tycker att du verkar vara motiverad till att bli frisk. Det skulle därför förmodligen vara jättebra om du kunde komma in i behandling igen och inte sluta förrän du fått hjälp med dina tankar, känslor och beteenden i matsituationer! Kom ihåg att det går att bli frisk!
129
|
Finns det någon som har haft anorexia som man kan prata med nu? Nåt ställe eller så som man kan ringa ?
Anorexi bulimi kontakt är en riksomfattande förening mot ätstörningar som erbjuder bland annat mentorskap och föreläsningar till drabbade och anhöriga. Mentorerna har själva varit drabbade av ätstörning, men är nu friska. Du kan gå in på deras hemsida www.abkontakt.se och gå in på fliken "Drabbade" för att läsa mer om hur du kan få det stöd du söker. Ett annat tips är Ätstörningszonen som du kan läsa om via www.tjejzonen.se. Ätstörningszonen kan du höra av dig till anonymt för att få stöd och råd av personer med kunskap om ätstörningar samt tystnadsplikt.
128
|
Jag är 17 år och åt i stort sett ingenting i 5 månader, tränade 9 timmar i veckan. Mitt mål var inte att gå ner i vikt från början utan att kunna äta mer godis! Men jag slutade äta av en konstig anledning. Ångrar mig så grovt mycket. Undrar om min kropp kan bli som förut igen med mina gamla kvinnliga former? Kan inte tänka på nåt annat, snälla HJÄLP!! Känner att jag börjar bli deprimerad av alla tankar!
Det som från början var något som du upplevde att du hade kontroll över, verkar nu alltmer ta kontrollen över dig. Du lyckas inte på egen hand ta dig ur beteendet och tankarna fast du försöker. För att du ska kunna återvända till ett sunt liv och må bra igen så behöver du berätta för någon som du känner förtroende för om hur du har det. Du kan också själv ta kontakt med BUP eller den specialiserade ätstörningsvården och berätta om din situation. Kämpa inte i ensamhet! Du har under flera månader tränat för mycket och ätit för lite. När du äter och tränar normalt igen och kroppen får återhämta sig så kommer du med tiden att få tillbaka dina kvinnliga former.
127
|
Jag har haft ätstörningar sedan 1986 o har gjort allt:anorexi, bulimi, kräkt upp maten, laxerat, tränat för mycket m m. 2007 blev jag njurtransplanterad o har ej kräkts sedan dess pga att då kan jag mista njuren. Istället kom jag på att tugga-spotta ut. Jag är så trött på detta livet för jag tänker alltid alltid på vad jag äter. Jag är 177 lång o vikten är ca 59 kg men tycker jag är kraftig. Får mkt kärlek av min sambo men tankarna är där ändå. Tror inte jag kan bli fri från det, har ju haft det så himla länge. Vad tror du?
Jag tror absolut att du kan bli frisk! Men jag tror inte att du ska försöka bli frisk endast på egen hand utan söka professionell hjälp på en mottagning för ätstörningar. Du har viljan att bli frisk och det är det första och viktigaste steget - nästa steg är att låta andra människor som är specialiserade på att behandla ätstörningar hjälpa dig att nå dit! Fortsätt att hämta stöd och kraft från din sambo, men låt den professionella vården ta hand om behandlingen! Det finns hjälp att få idag så vänta inte till imorgon.
126
|
Min koppling till mat blivit ett helvete för mig, mitt liv kretsar endast runt maten och vikten och förstör då himla mycket annat i min vardag. Jag är helt normalviktig och har under det senaste halvåret gått ner 12kg, men jag försöker hela tiden bli av med mera kilon. Jag har även blivit väldigt deprimerad av detta och äter nu medicin mot min depression, och nu mera mår jag så dåligt att jag inte ens kan gå ut för dörren och ta en promenad. Så det skrämmer mig även att gå upp i vikt eftersom jag inte fixar att motionera längre, hjälp mig.
Det råder ingen tvekan om vad svaret på din fråga blir: du behöver söka hjälp! Du har en ätstörning och den tycks förstöra väldigt mycket i din tillvaro. Vänta inte mer, utan sök hjälp hos din närmsta ätstörningsenhet redan idag!
125
|
Vad är det för fel på mig, tänker hela tiden på vikten, står i spegeln dygnet runt väger 38 kg å är 1 49 lång å är 21 år. Detta ha hållit på i några år och jag vill gå ner ännu mer i vikt........
Det låter som att du kan ha anorexia nervosa. Du väger alldeles för lite, och eftersom du vill gå ner i vikt och tänker på vikten låter det som att du kan ha en ätstörning. Du bör absolut ta kontakt med en behandlingsenhet: använd kartan här bredvid för att hitta den som ligger närmast dig. Det är jätteviktigt att du söker hjälp för det här. Det finns bra hjälp att få så att du slipper tänka på vikten hela tiden och kan må bra och ha ett normalt liv.
124
|
Jag har haft svårt att äta i över 6 månader och allt som jag stoppar i mej måste jag spy upp igen. Man blir irriterad och orkar inte så mycket, men nu kommer jag inte ur det. Jag vill vara nöjd med min kropp men det funkar inte, jag tycker att jag är tjock och jag väger 70 kg och är 1,73 cm.
Det låter som att du har fastnat i ätstörningens destruktiva nedåtspiral. Fastän du är helt normalviktig så tänker du att du är för tjock och du kräks upp det du äter. Du känner dig trött, irriterad och missnöjd. Sök hjälp! Så här behöver du inte ha det. Gå till vänstermenyn och sök hjälp på din närmsta ätstörningsenhet.
123
|
Jag är en tjej på 21 år. Mat har de senaste åren alltid tagit upp en stor del av min tid, tänker alltid på mat på ett eller annats sätt. vissa dagar kan jag äta hur mycket som helst och sedan en annan dag nästan ingenting. Jag är väldigt smal, alltid varit, för tillfället ligger mitt BMI på ca 16,7. Har dock sedan ett flertal år tillbaka haft en känsla av rädsla att gå upp i vikt. Det sista jag vill bli är tjock. På senaste tiden har jag känt mig väldigt trött och matt trots sömn, har lätt värk i hjärttregionen och lägre ryggen, även ibland på högersida av torson. får en tryckande känsla som är obehaglig över bröstet. Vad är det för fel? är det pga av jag lider av någon ätstörning om jag gör det eller beror det på något annat? Vad ska jag göra?
Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu. Kombinationen av att du är påtagligt underviktig, livrädd för att bli tjock, ditt ständiga grubblande och dina ansträngningar att styra över mat, vikt och kroppsform tyder sammantaget på att du har en ätstörning som orsakar dig mycket lidande. Dina somatiska symtom kan mycket väl ha orsakats av din ätstörning och/eller din låga vikt, men det är också möjligt att de är fristående från ätstörningen. Jag råder dig att snarast kontakta din husläkare och berätta om både dina somatiska symtom och dina tankar och beteenden kring maten. Att vara väldigt underviktig är slitsamt för både kroppen och psyket och du behöver ta tag i din hälsa genast!
122
|
Jag har gått ner mycket i vikt, kommit ner till min målvikt och blivit nöjd där. Men efter en händelse i mitt liv orkade jag inte träna, jag tappade mina rutiner och började gå upp i vikt. Därefter har dagarna bestått av fasta, kalori- och kolhydraträkning, dieter, hetsätning, ångest och slutligen att jag spyr upp maten. Vad ska jag göra? Jag måste försöka komma tillbaka till mina rutiner jag hade tidigare, vet bara inte hur.
Du beskriver en kaotisk tillvaro som du tappat kontrollen över. Du behöver nog söka professionell hjälp för att kunna bryta den onda cirkeln. Ju snabbare du tar tag i ditt problem desto lättare kommer det bli att övervinna det. Så småningom är det viktigt att hitta en självkänsla och ett självförtroende som inte bara bygger på utseende och en smal, vältränad kropp.
121
|
Är det en ätstörning om man äter mycket och nästan ostoppbart för att bli lugn, men sedan får en stark ångest, och äcklas av sig själv? Jag är väligt stressad och orolig och vet att jag äter för att bli lugn speciellt för att kunna sova.
Utifrån din beskrivning låter det som att du skulle kunna lida av återkommande hetsätningsepisoder. En hetsätningsepisod kännetecknas av att man under en avgränsad tid äter betydligt mer än vad de flesta skulle äta under rådande tid och omständigheter och att man tycker sig ha tappat kontrollen över ätandet under tiden som episoden pågår. Hos dem som hetsäter regelbundet är det vanligt att stress eller nedstämdhet utlöser en hetsätningsepisod. Hetsätningsepisoder kan förekomma som ett symtom inom flera olika ätstörningar. Det finns dock god hjälp att få för att övervinna sina hetsätningar och lära sig att hantera känslor på mer konstruktiva och sunda sätt. Om du tycker att ditt ätande blivit nedbrytande och destruktivt för dig så tveka inte att söka hjälp!
120
|
Mina vänner och mina föräldrar tror jag lider av någon ätstörning. Ibland spyr jag upp mat efter hetsätning och ibland äter jag ingenting alls. Jag tränar ofta, helst flera gånger om dagen. Borde jag söka hjälp?
Ja, det borde du. Du beskriver flera viktiga symptom på ätstörning: hetsätning, kompensation via kräkning, intensiv träning (som kan ha med ätstörning att göra) och fasta. Så ja, du bör söka hjälp och få en riktig bedömning av ditt problem. Jag gissar att du själv inte alltid tycker om att göra de här sakerna, och att det vore skönt att slippa tänka på mat och vikt så mycket. Det går att få hjälp med det. Sök dig till en specialistenhet i ditt område via kartan till vänster här på hemsidan. Ju längre du väntar desto svårare kan det vara att ta sig ur!
119
|
Hur vanligt är det att man blir frisk från ätstörningar?
Den stora majoriteten av de som nån gång har haft en ätstörning blir friska. Speciellt gäller det här om man tittar på hur det har gått på lång sikt. För mer information om detta ämne hänvisar jag till våra faktablad som du hittar på vår hemsida. Ett faktablad heter just: "Kan man bli frisk?"
118
|
Redan när jag var 12 år upptogs mina tankar ständigt av mat, motion och hälsa. Dessa tankar blev allt mer förvrängda, och jag började känna ett slags triumpf eller glädje i att plåga mig själv genom svält. Det dröjde inte länge förrän jag rasade ner i vikt; från 41 kg till 28, 5 kg. Jag kom in på behandling, där det konstaterades att jag hade anorexia nervosa. Jag kämpade med sjukdomen i 2, 5 år, och hade under den här tiden pendlat i vikt likt en jojo, ingen trodde jag skulle överleva sjukdomen. Nu är jag 18 år och har lyckats hålla mig undan från återfall, men har dock inte lyckats bli av med mina "ätstörda tankar". Jag gör allt jag kan för att försöka hålla kontroll på ätstörningen, den ska inte få styra över mitt liv igen. Min fråga är nu om det på något sätt går att bli av med dessa tankar helt och hållet, jag har nämligen hört någon säga: "Har men en gång haft en ätstörning, blir man aldrig av med den." Om man kan bli fri från dem för gott, hur gör man i så fall?
Det går att bli helt fri från en ätstörning. Däremot finns det kanske inget enkelt och entydigt svar på hur just du ska göra! Jag undrar om det inte är så att du fortfarande ägnar dig åt någon form av bantning, att du ex äter mindre än "normalt" eller att du undviker vissa livsmedel. Du kanske fortfarande ligger på en vikt som är på gränsen. Om du vågar släppa lite på kontrollen kan det vara ett steg i rätt riktning. Min rekommendation till dig är att komma i behandling av något slag. Sök upp en person som du kan träffa under längre tid och prata med. Vad behöver du för att de här plågsamma tankarna ska släppa? Jag rekommenderar dig fortsatt terapi. Ofta ligger det dålig självkänsla och en massa rädsla i de symtom du fortfarande har. Ge inte upp. Du har varit stark som kämpat dig fram så här långt. Du ska heller inte acceptera att du fortfarande plågas av ständiga tankar på mat och motion! Lycka till!
117
|
Jag hade ätstörningar i sex år, med kombinerat självskadande beteende...
..forts på frågan; Jag ifrågasätter starkt den utbredda uppfattningen om att man aldrig kan bli helt frisk. Om att tankarna och svårigheterna till maten och vikten alltid kommer finnas där. Jag har idag ett helt normalt förhållande till både vikt och ätande. Jag gillar inte att gå upp i vikt mer än vad jag ser som min normalvikt (bmi runt 23), men jag har aldrig ångest inför ätande. Jag äter inte på bestämda tider, Jag äter när det passar mig och när jag vill. Jag litar på min kropps förmåga att korrigera vinterdepressionsätande och pms-hunger. Jag tror att personer med en ätstörning behöver höra att det går att bli helt frisk. Om man tror att man alltid kommer att få leva med ångesten inför vikten och ätandet, varför då ens försöka bli frisk? Kan man inte betona möjligheten att bli helt frisk och ångestfri istället? Varför sägs det så mycket om att man alltid måste kämpa, som en nykter alkoholist, för att "hålla sig frisk"? Svar: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag hoppas att många från behandlarsidan läser ditt inlägg. Idealet är kanske att behandlare lyckas förmedla både hopp och en realistisk tålmodighet och strategier inför de återfall som ibland uppstår. Frågan huruvida det går att bli helt frisk får vi ofta. Svaret är att det är helt möjligt, men att det kan ta tid!
116
|
Vad är hetsätning?
Hetsätning är inte detsamma som överätande. Hetsätning innebär att man på kort tid äter mycket stora mängder mat, och att man tappar kontrollen över detta ätande. Hetsätning omfattar ofta, men inte alltid, mat som man annars försöker undvika (t.ex. mat som är rik på kolhydrater, fett eller socker).
112
|
Vad är kompensationsbeteende?
Kompensationsbeteende syftar på ett beteende eller en metod som en person använder för att bli av med mat som har hetsätits. I bulimia nervosa är det vanligt att man försöker kompensera för hetsätningsattacker genom att kräkas, missbruka laxermedel, fasta eller använda sig av överdriven motion.
113
|
När har man en anorektisk vikt?
För att uppfylla diagnoskriterier för anorexia nervosa ska man ”vägra hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd”. Detta brukar definieras som en kroppsvikt som är mindre än 85% av den förväntande kroppsvikten för en normal person av samma ålder, kön och längd. I praktiken används en BMI gräns på 17.5 för att bestämma detta. Med andra ord en person som har BMI som ligger under 17.5 skulle uppfylla viktkriteriet för anorexia nervosa.
114
|
Jag spyr aldrig upp min mat och jag kan verkligen inte fasta en hel dag utan att få hetsätningsattacker. Då kan jag väl inte ha en ätstörning?
Ätstörningar kan yttra sig på väldigt många olika sätt och se olika ut från person till person. Du kan testa dig själv i självtestet "SCOFF" som finns på startsidan, för att se om du verkar ligga i riskzonen för ätstörning.
115
|