Både den som anhörig och som professionell kan man känna sig rädd för att göra fel, orolig för den som är sjuk och arg på den drabbade samt maktlös. Det är vanliga känslor i samband med mötet med den som har ätstörningar.

Den som är sjuk känner att en del av henne själv vill bli frisk och få hjälp med sina problem och en annan del av henne, oftast en större del, vill vara kvar i sjukdomen.
Det gäller att fånga den del som vill bli frisk och öka utrymmet i den. Försöka få till en motivation.
Familjearbete kan ofta vara till hjälp hos unga som är drabbade. Det kan få igång motivationen. De unga har också ofta skuldkänslor för sina symptom.
Den som har en ätstörning har ofta en stark viktfobi, ångest för förändringar och en rädsla att bli övergiven när hon blir frisk.

Frågor att ställa
Om du misstänker att någon är sjuk i ätstörningar kan du fråga:
Tycker du det är något problem med att du:
- Har tappat din menstruation?
- Är tröttare än tidigare?
- Att dina kompisar är oroliga för dig?
- Att du är mindre glad än tidigare?

Fler frågor
(Dessa frågor kallas ”SCOFF”)
1.Gör du så att du kräks för att du känner dig obehagligt mätt?
2.Oroar du dig för att du har förlorat kontrollen över hur mycket du äter?
3. Har du nyligen gått ner mer än sex kilo inom loppet av tre månader? 4. Tycker du att du är fet även när andra säger att du är smal?
5. Kan du säga att mat dominerar ditt liv?

Två eller flera ”Ja” på dessa frågor kan vara en ätstörning. För att närma sig den som du misstänker har ätstörningar kan du fråga:
” Jag tror att det finns två sidor inom dig, en som vill fortsätta att äta väldigt lite och träna mycket och en som vill må bra på något annat sätt. Stämmer det?”

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling
Inom vården är det vanligt att personer med ätstörningar orsakar stora problem och behandlingssvårigheter. Dessa patienter skickas ofta runt mellan olika behandlingsinsatser. Ett skäl är att ätstörningar berör både psykiatri och somatik. Sjukdomarna omfattar dessutom både barnsjukvård och vuxensjukvård. Behovet av en samlad skrift om kliniska riktlinjer som berör utredning och behandling är därför stort.

De kliniska riktlinjerna för utredning och behandling av ätstörningar har utarbetats på uppdrag av Svenska Psykiatriska Föreningens styrelse och i samarbete med styrelsen. Överläkare Anna-Maria af Sandeberg är den i den Svenska Psykiatriska Föreningen som drivit projektet i hamn. Skriften vänder sig till psykiatrer, psykologer, sjuksköterskor, dietister, socionomer, sjukgymnaster, psykoterapeuter och andra yrkeskategorier som kommer i kontakt med ätstörningar.

I skriften finns samlad kunskap från psykiatrin och medicinen. Än finns ingen behandling som snabbt botar alla patienter med ätstörningar men rätt insats kan minska lidandet och förkorta sjukdomstiden. I dag finns konsensus både nationellt och internationellt om hur ätstörningar skall behandlas. Ett led i den riktningen är den ökande forskningen och vikten av att låta behandlingsalternativen vila på vetenskaplig grund.

Skriften kan beställas via bokförlaget Gothia.
Länk till beställarsidan